Direktlänk till inlägg 11 december 2013
Alltså ibland önskar jag att jag var ett bekymmersfritt barn igen.
Som inte hade särskilt höga krav på mej själv å kunde förlora mej i lekar i timmar.
Som slapp ta tag i svåra saker å fatta beslut hela tiden.
I dag är en sån dag.
När jag har huvudvärk å en ångest som bara växer.
Jag måste ta tag i å få klarhet i vissa saker innan det göra mej tokig.
Å innan det går ut över mina barn.
Problemet är bara att jag är så fruktansvärt feg, eller kanske snarare rädd för svaret jag kan få å för hur jag ska hantera besvikelsen.
Jag hatar att erkänna mej svag, eller att jag misslyckats.
Men ingen kan läsa mina tankar å det är bara jag som äger makten att förändra min situation.
Jag vet att jag måste, men det tar emot, å jag fegar. Drar ut på frågan som jag inte ens vet hur jag ska ställa för att det ska bli rätt.
Men man kan inte vänta på rätt tillfälle i en evighet, å jag det är nu jag måste lösa det här.
Innan det är för sent.
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | |||||||||
2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 | 8 | |||
9 | 10 | 11 | 12 | 13 | 14 | 15 | |||
16 | 17 | 18 | 19 | 20 | 21 | 22 | |||
23 | 24 | 25 | 26 | 27 | 28 | 29 | |||
30 | 31 | ||||||||
|