Ja.

Tisdag i dag.

Vi har bara varit hemma å inomhus(fyyyy, jag längtar ut...) i dag.

Therese å hennes barn har varit här.

Viggo har inte skrikit å pyat så speceillt mycket, men han lyssnar inte på NEJ precis.

Ibland känns det som man inte gör annat å tjatar å pylar på honom.

Å då försöker jag verkligen välja mina fighter med honom.

Ett försök att involvera Viggo i allt plock kring lillebror å be honom hämta ett par byxor å Leo medan jag ammade resulterade i att Leos alla kläder låg spridda överallt. :S

På den nivån är det.

Att hoppa i vår säng å kasta omkring allt där i är också återkommande.

I andra stunder är Viggo så mån om Leo, tycker han är söt å ska kelgosa å greja. :)

Ja, dessa barn alltså.

Leo har i allafall varit lugn med ätande i dag.  :D

I morron är det vardagsgudstjänst på Öppna förskolan.

Känns väl sådär ur min synvinkel, men jag hade ändå tänkt gå dit.

Offra mej liksom. :)

Nu verkar det som jag har en helt legitim anledning till å utebli.

Viggo var nämligen snorig i morse å under dagen har han blivit sämre å sämre.

Näsan rinner å ögonen är kletiga på honom.

Så vi får nog vackert hålla oss hemma i morron åtminstone.

Inte mej emot då vi flängt omkring en hel del på sistone.

Dessutom har jag absolut ingenting att ta på mej! :(

Min kropp är en riktigt sorglig historia, men det okar jag inte ens älta.

Dock får det nog bli en sväng till lekplatsen, för vi behöver komma ut lite alla tre. :D

Jag har så himla mycket jag vill orka/hinna/komma i håg å göra.

Har en hel hög med presenter att införskaffa, jobbansökan att skriva, gardrober att städa, bullar att baka å samtal att ringa.

Å så leta upp allt det där jag skrev ner häromdagen.

Inte ens hälften blir gjort dock.

Men snart så, en dag kanske man kommer i fatt. :D

Nu helhjärtat DH-tittande. :D

De viktigaste.   

Varje kväll vill Viggo att vi ska läsa(sjunga) Silvriga Barnkammarboken.

Två sånger är obligatoriska.

Mors lilla Olle(sidan 126) å Tre pepparkaksgubbar. :P

Varför det just dessa två, har jag ingen aning om. :D

Dagens värsta utbrott hittills ägde rum vid frukosten.

Viggo satt å grät för han inte fick en ny macka, trots att han hade en framför sej..?!

Nått måste man bara gråta över, eller hur?

Lyckades dock vänta ut den lilla rackaren trots att bebisen i huset såklart också var hungrig å signalerade det för full hals. :)

Viggo känns just nu som ett riktigt skol exempel av ett barn som trotsar.

Man känner inte igen honom.

Vi har varit så himla förskonade(förrutom när det glelr sömn å mat då... :P).

Viggo har alltid varit så lugn å glad.

Det får i nog igen för nu. Bit time. :)

Ja, ja.

Det tillhör utvecklingen å det går över.

Men jag klickade i allafall hem Trotsboken nu så man har lite stöd å kloka ord att luta sej mot om man börjar tvivla på sej själv. :D

Nu ska jag försöka mej på å umgås lite med han den där trotspojken innan lillebror vaknar å vill äta igen. :D

Ha en bra dag!