Shit vilket gympapass jag har varit på. Brädan var inställd så det var styrka/medel i stället...

Herregud vilken pärs, men roligt var det.

Jag har dock planerat att ta cykeln till stan i morron bitti, får se hur det går. Långsamt antagligen. :P

Ska på studiebesök på Skeppet(daglig verksamhet inom psykiatri) mellan halv nio å tolv. Så det blir fullt ös, ska ju bada vid halv två, brukar köra hemifrån vid ett...

Men det ska nog gå bra det med. :D 

Nu står det Vad blir det för mat på agendan...

Hej!

Sitter hemma hos stina, ensam. Den lilla människan jobbar såklart. :S

Känns faktiskt bättre i skolan i dag. Har fått en egen plats i klassrummet så nu behöver jag inte stå å yra varje morron om var det är ledigt. :)

Hoppas det flyter på i eftermiddag med. Framförallt med busstiderna, så att man kommer snabbt hem. :P

Viggo somnade efter jag hade skrivit i går, alltså kvart över sju ungefär, å sov till halv ett då han fick välling å somnade om till halv sex! :) Det var skillnad det. Frågade Martin i morse om han hade varit uppe med Viggo utan att jag hade märkt det, men nej. Han vägrade dock sova mer så Martin fick vackert stiga upp redan sju... :S

Jag känner mej fortfarande pigg. :D Hallelulija å allt annat, snälla låte det fortsätta såhär nu...

Hej!

I morse kändes det som jag hade backat tillbaka i tiden, 7 år tillbaka för att vara exakt.

Mycket var sej likt, jag kom först till busshållplatsen, dock en annan än vad jag åkte i från då å jag anlände på en cykel med barnsadel.

Kollade nervöst på klockan, är jag sen? Har bussen redan gått...?

Men icke, tidig var ordet.

Efterhand börjar de droppa in killarna å tjejerna som liksom jag själv ska ta bussen till skolan. Sneglar på mina skor, shit, kunde jag inte ansträngt mej lite mer? Ser ju inte klokt ut.

Ler mot de som står jämt, de tittar bort.

Just det, så kan man ju inte göra.

Funderar nervöst på om bussen är full... Vad ska jag sitta? Det är inte nån som håller nån plats till mej precis...

Bussen kommer, alla andra har busskort, räcker fram en tjuga å tänker gå vidare å sätta mej.

Men jag stoppas av chauffören, vänta! du ska he en femma tillbaka...

Får alltså betala barnbiljett, men det gör mej mer glad än sårad till skillnad från när jag var sexton år. :D

Sitter å småler på bussen, allt är sej likt. Det pratas om helgen å framtids planer. Jag tittar ut å det kommer en pojk å sätter sej jämte mej.

Han luktar gott, som förr på nått vis. Ingenting har förändrats, har tiden stått still där inne medans bussen har rullat fram, dag ut å dag in?

Rösten som ropar ut hållplatser har numera mer blekinge-dialekt, så tiden kanske har gått framåt ändå?

Känner mej lite gammal där jag sitter å smygkollar på de andra.

Tänker, jag är inte en av er längre, jag har familj å precis allt jag har hoppats på... :D TACK Å LOV! :D