Om det är nån som mot förmodan behöver ha tag på oss får ni ringa till Bill, för det kan mycket väl va så att min mobil är hemma... :)

Ja, i dag är det den riktiga födelsedagen, min lillastyster fyller *piiiip* år, om ni har missat det i dagens tidigare inlägg. :)

Stina tar våran bil från stan å kommer å hämtar oss. :)

Lite bekvämt ska man ha det när man är bil-lös så ofta. :P

Håller på med packingen, mycket som ska med,ska ju va i väg en stund.

Åker hem med Martin när han slutar jobba.

Viggo har somnat, men det tog sin lilla tid, han kämpar ju i mot som en galning trots att han inte ens orkar hålla ögonen öppna. :S 

Hoppas Billi har mat, annars får det bli Coopet på vägen in, vi måste ju fira med nått gott. :D

Kläder nu kanske?

Yl å pyl natten lång, i natt igen. :S

Borde väl va van vid det här laget, men jag blir lika besviken varje gång det startar! :(

Mör i kroppen å tung i huvudet, thats my lovely life!

Jag tror det är en bissing till, men han kan konsten att knipa igen munnen min lille grabb så det är inget jag kan bevisa.

Tyvärr misstänker jag att det är en ny förkylning på g me, stackars Viggo, han åker på allt han...

I dag ska vi nog bara va hemma, Bill fyller år, men hon skulle tvätta.

Känner inte alls för att åka buss i dag, utan smink å trött som en zombie, å gå till stan är inte ett alternativ med den lilla vagn vägraren... :( 

Får se hur det blir!

Grattis Stinoball. :)

Är inne på min allra sista vecka som mamma-ledig.

Lite sorgligt men samtidigt välkommet.

Tror det kommer ta ett tag att komma in i det hela, att det inte bara är en tillfällig situation utan att det är så är det kommer va nu.

Spännande, och kusligt.

Det som känns mest tradigt är att jag kommer missa så mycket med Viggo.

Det händer ju nya saker varje dag.

Men samtidigt är det ändå bra timing, jag blir ju klart till sommaren, en gång för alla!

-----------

Martin kommenterade precis att det var länge sen jag la upp en bild på Viggo. Det är en korrekt iakttagelse som det finns en naturlig förklaring till. Pojken är omöjlig att fånga på bild now days, han bara sticker eller försöker nappa åt sej kameran nämligen.

Men jag kan tala om att han blir om möjligt bara sötare å sötare för varje dag som går. :)

Min version av porr är (såklart) matlagnings-tv och bra kokböcker. :D

Leila är en stor favorit, både hennes A pice of cake och på tv....

Nu har vi varit på Ica+ Salong Jenny å bokat tid. Nästa fredag är det dags, men det är en elev som ska klippa mej, inte Jenny. Fast det kvittar mej, jag ju bilden att gå efter. :)

För övrigt var det som våra promenader är mest skit-tråkigt , Viggo gastade, vred sej, slet av sej mössan å sålade nappar, som vanligt alltså.

Men vad gör man? Vi måste ju komma ut med. :)

Men längre än till Ica blir det nog inte denna veckan. 

Min foundation är slut så vi håller oss gärna lite längre från folk innan min nya har anlänt, så ingen blir skrämd eller så. :)

Jag har handlat hem mat till Viggo. Nu är det dags att göra egen, matfanatiker som man har jag längtat efter det, var ju ingen idé tidigare när han bara ville ha spätta, men nu. :)

Har några funderingar bara, del om det här med saltet, exakt hur black and white is that? Å funkar fullkornspasta till barn med...?

Loggar in å finner att inte mindre en två komplimanger har lämnat som kommentarer till mej. (Angående min framtida/gamla frisyr)

Vad händer? Jo ögonen fylls med tårar...?

Nu börjar bölande gå till överdrift tycker jag allt... Är det tröttheten som spökar, å spär på allt i dag tros?

På tal om nått helt annat satt jag å smålipade över tidningen i morse. 

Det var engående en artikel om grannar som motsätter sej byggande av ett pskiatri-boende. Å med kursen social pskiatri i mitt färskaste minne blir jag verkligen illa berörd.

Visst jag kan köpa resonemang kring att man vill skydda sina barn å att avisande handlar om rädslor. MEN alllvarligt talat vad tror folk?

Att det bara är sämre männsikor som drabbas av psykisk sjukdom? Den myten kan jag slå hål på direkt! En psykos kan drabba vem som helst!

Efter en förlossning eller i samband med en förlust.

Vissa är mer sårbara än andra, men vem som helst kan bli sjuk i själen, lika väl som att vem som helst kan drabbas av cancer!!!

Dessutom tror jag inte det är de personer som har fått hjälp, å plats på ett boende vi ska vara rädda för, utan möjligtvis de som inte får hjälp!

Om de själva eller någon närstående skulle drabbas av psykisk sjukdom, Undrar hur de då skulle känna, när andra männsikor, de inte ens känner dem ratar å förkastar pga. att sjukdomen inte är fysisk men kanske gör minst lika ont?! VAKNA säger jag bara!