Nu gråter jag igen, är lite lipsill nu.

Vill verkligen säga tack för att du erkänner å vill tala om hur det kan bli, vad som är faran med hur "vår värld" ser ut. Tycker du är modig och stark som vågar och vill gå igenom detta igen, starkare än någonsin. Tack!

 

Ida

17 februari 2008 10:34

Tack själv :-D
Är verkligen inte stark! Vill vara och försöker.Det är ett heltids jobb att inse hur man är och hur man ska vara för att man ska må som bäst. Men jag kan säga att jag ofta ångrar mig och inte vill mer. Frågar Peter om vi verkligen klarar detta! Men denna gången ska jag säga ifrån mer. Och skulle det bli väldigt illa kan man bli sjukskriven och då får pappan vara hemma och ta föräldrar dagar. Bara att veta att den lösningen finns gör mig ganska lugn faktiskt!
Vi får försöka tänka positivt tillsammans!!
Att prata med andra mammor med samma duktig syndrom hjälper :-D
kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Plötsligt händer det! Lisoballs blogg har bytt portal.   Nya bloggen hittar ni   HÄR     Välkomna! :D     ...

4402627159

Nu har jag hittat min vårjacka.       Skitsnygg å passa till mina skor! :D ( å alla mina andra kläder å blir alltså billigare i längden. :P)   adlink ...

Hur skönt är det inte i dag då? :D Jag har bockat av lite måsten på min lista i dag. Hade cellprov bokat sen innan(jippi eller hur? :P) å tog i samma veva äntligen tag i ett få mina äckliga utslag tittade på av en läkare. Nu tittade han väl upp fr...

Lisoballs blogg finns numera som egen sida på Facebook. Gilla gärna.   I I I v     Tanken är att alla nya inlägg ska publiceras där så att ni som frivilligt vill följa bloggen kan göra det medan övriga fb-vänner ska slippa bombas m...