De allra flesta advents-stjärnor( i det här hemmet finns inte en enda ljusstake. :)) är uppe i förnstren å ett par andra julrelaterade-pynt är också på plats.

Leo ska få en egen stjärna, en vit i plåt som är likadan som den Viggo ärvt av mej.

Den är liksom lagom i ett barnrum å ger ett fint ljus.

I övriga fönster är det identiskt mot förr julen.

Då bestämde jag att som i år, då skulle julen få kosta å jag skulle unna mej å familjen nya grejer just på pynt-sidan.

Så blev det alltså inte, men vi har mysigt ändå. :)

Ovanpå vitrinskåpet i vardagsrummet är praktiskt taget den enda platsen i hela huset där Leo inte kan komma åt saker så där har jag också gjort fint. :)

I ramen står en jul-poster som Linda gjort. :D

Superfin å precis lagom julpyntigt för mej som egentligen är lite av en tomte-hatare. :)

Jag skulle nog säga att jag är nöjd ändå, men nästa år, då ska jag åtminstone ha mörkröda linne-kappor i köksfönstren... :D

Den lediga dagen är snart slut å i morron inleds mitt monster-helgpass.

Börjar med HUT å dubbelpass å följer upp med delad dag även i morron å avslutar med sju till två på söndag.

Leo's mage är fortfarande lite i obalans, men ingen av vi andra känner av nått liknande.

I eftermiddag slog det mej att det kunde va nya tänder på G.

Å efter en check i munnen kunde jag mycket riktigt konstatera att det är två stycken på väg igenom.

Han har ju åtta tänder Leo, å de har han ju haft länge nu, å varenda en har kopplats i hop med lös mage så som sagt, han är inte sjuk.

Dagis i morron således.

Lång dag.

Under den här lediga dagen spenderades som sagt förmiddagen i köket respektive tv-soffan repektive vagnen.

Vid lunch tid ringde en viss liten herr Hofflander å ville absolut leka med sin bästa vän Viggo. :D

Vem kan säga nej till det liksom? :)

Inte mamma Hanna å inte jag, så eftermiddagen spenderade vi i sällskap av Hanna, Noel å Ella. :D

Underbart! :D

I kväll har jag hunnit med PW med Sandra å hämtande av Peugeot.

Kan säga som så att genidraget att kombinera dessa aktiviteter dvs ta bilen när vi ändå var ute å gick,  var genial fram tills det blev dags för själva körandet.

Easy Tone å bilkörning är inget jag rekommenderar kan jag säg!

Jag varvar den bilen i vanliga fall så ni vill inte veta hur den stackarn lät den här gången. :P

Nu fortsätter tv-kvällen här. :D

Kram å gonatt! :)

Mitt hår står precis rakt upp å Viggo har fortfarande pyjamasen på, men i dag är vi lediga så vi skiter i alla regler. :D

De ända som jobbar på Ekebergslundsvägen 6 i dag ä hushållets ugn å vår äppelgröna Kitchen Aid. :)

Baket har varit i gång sen halv åtta i morse, mjuk pepparkaka, hambugerbröd å så en liten fira-förlovningsdagen-kaka. :)

Om vi nån gång orkar klä på oss vettigt å fixa till oss hjälpligt ska vi bege oss på jakt efter en stjärna till Leo's fönster å lite annat smått å gott från Coop.

Leo's mage är inte helt hundra än, men jag tvivlar på att det skulle va nån smittsam åkomma som drabbat honom.

Viggo visar i allafall inga tendenser till nått liknande än.

Den lilla sonen har sovit bort hela förmiddagen. Så trött så trött, det kostar på att stiga upp fem å att gå långa dagar på dagis minsann.

Nu ska hamburgerbröden in i ugnen. :D

Hoppas dagen är lika fin hos er!   

De här är just nu den absolut godaste å flitigast använda ingrediensen i mitt kök... :D

  Den 24 november 2004 förlovade vi oss!  

Sju år sedan,

då hade vi varit tillsammans i ganska exakt sex månader å bodde redan i vår lägenhet. :)

Kärleken varar än! :)

Puss på förlovningsdagen Martin!

Jag träffade den här fina bruden utanför Ica i kväll.

Uteslutande det bästa som hänt mej på hela dagen!  

Förresten så måste jag kommentera klänningen med.

Jag är övertygad om att jag aldrig nånsin kommer träffa en brud(om det ens blir fler bröllop?!) 

som hittat en klänning som är såååååååå hon.

Denna kreaktion är Anna så till den milda grad att det inte ens går å förklara på annat sätt.

Så nu vet ni det! :D

Åååå vad jag är glad att jag är ledig i morron igen.

En massa mys med barnen å bara en lugn(dream on..! :P) hemmadag.

Jag vet att jag bara jobbat en dag å var ledig i går också, men jag är så trött.

Dels suger jobbet musten ur mej av många anledningar. Känner mej ganska ensam med min vision å det tär på mej.

Negativiteten som bubblar överallt lika så.

Jaaaaag veeeeet, jag ska inte klaga, men jag har så svårt å ställa mej till massan om det inte känns rätt i mitt hjärta.

Då kan jag som jag försökte tala om på mötet i dag, lika gärna stanna hemma...!

Jag behöver verkligen sova.

Utan att känna stressen hela natten över hur allt ska gå i hop sej på morronen.

Inte för att det inte funkar, men det är ganska så mycket kaos, speciellt när Viggo ALLTID gråter sej fördärvad när Martin går.

Jag får inga sovmornar, varken i morron eller i helgen, men jag slipper stressa i väg å lämna barn vid halv sju resten av veckan i allafall å det är en lättnad.

Synd att det inte funkar för mej å jobba natt, det hade nog varit idealiskt annars, i allafall ett tag nu när barnen är små...?

Det blir det inget med, men drömma kan man ju? :)

Hoppas bara det är nått som Leo ätit som orsakat obalansen i hans mage å att han är frisk å kry i morron igen.

Han är även märkliga utslag på baksidan av låren.

Små, små röda knottror som ökar i antal men ändå håller sej till övre delen av benen..?

Kanske nått han reagerar på, frågan är dock vad?

Jag ger det en dag till, sen ska jag tillkalla min utslags-expert, även känd som bruden på ovanstående bild, för att få ett utlåtande. :)

Nu ska jag duscha å sen lägga mej å hoppas på att Viggo kommer trippande fortare en kvickt så jag får känna den där lilla smala kroppen mot mej å ge honom min kärlek hela natten!   

  Viggo visade prov på samma broderskärlek som  på den bilden i eftermiddags igen.

Men den här gången var det en Risifrutti som delades.

Viggo satt på sin stol, tog för mycket ris på skeden,åt av lagom mycket, klättrade ner från stolen å matade sin lillebror med resten.   

I morse grät Leo å ville inte bli lämnad, då sa Viggo tröstande till mej:

han har ju mej mamma!

Den här dagis/jobb-dagen blev inte fullt så lång som jag trodde i morse.

Skulle avsluta jobbdagen med ett APT som sagt, å nånstans mitt i snglade jag till på mobilen i väskan å noterade ett missat samtal. Från förskolan.

Försökte ringa tillbaka, men det var först upptaget sen fungrade inte min satans jävla skit mobil så jag rännde i ilfart tillbaka till avdelningen för å ringa upp därifrån.

Möttes halvvägs av en kollega som undrade om jag pratat med dagis, å svarade henne att jag var på väg för å ringa.

Då fick jag till svar att de vill nog inte att du ringer upp utan bara kommer, din son är magsjuk. :(

Sagt å gjort.

Jag slängde mej fortast möjligt om inte snabbare i bilen å gasade hemåt Asarum.

Förväntade mej att möta en kräknade å hjälplös liten Leo, men möttes av solstrålen själv.

Han hade varit lös i magen,  inget värre, men det tog det säkra före det osäkra.

Det har kommit en par laddningar bajs till här hemma, men det glada humöret har bestått. :)

Leo har varit gladare än på många dagar till å med. :)

Får se vart det leder, är lediga i morron i allafall. :D

Det mest tråkiga med hela situationen(eller i allafall på andraplats efter min kassa telefon...) är att hon som ringde efter mej blivit riktigt dåligt bemött.

Ifrågasatt å idiotförklad...?! :(

Sorgligt. För de måste ju kunna ringa till jobbet å få tag på mej om det är nått, annars kommer ju jag oroa mej över det hela dagarna....

I dag är jag ledsen.

Viggo sårar mej enormt genom att t-o-t-a-l rata mej.

Han skriker, tjatar å gråter efter sin pappa, hela mornarna före dagis å hela eftermiddagarna efter dagis.

Inget jag gör duger utan det är bara paaaapppppaaaa, paaaaappppaaaaa, KONSTANT!

Han blir besviken när det är jag som hämtar dem å både i går å i dag har han bett mej å flytta för han behöver ändå ingen mamma.

Helt oprovocerat, utan att ens va arg.

Jag förstår inte varför han gör så här å än mindre hur jag ska kunna hantera det...

Har en evig klump i magen å skulle kunna lägga mej ner å gråta vilken sekund som helst.

Jag älskar min unge mest av allt, men nån gång hade det varit härligt med kärlek tillbaka å inte bara sånt här....