Även denna onsdagskväll kan jag skryta om att jag överlevde ett sjuttiofem-minuters-pass på Friskis.

Överlevde, men inte mer.

Jag är i vilket fall stolt att jag masar mej dit helt utan draghjälp av nån annan. :P

Å så är jag verkligen superglad att slitet ger resultat. :)

Det har varit en bra dag i dag som sagt, även fast Leo var otröstlig å bara skrek när han vaknade i eftermiddags.

Jag å Viggo kämpade förgäves med allt vi kunde komma på, men det var först när vi testade Alvedon som vår vanliga Leo kom tillbaka.

Han måste haft galet ont efter sprutorna helt enkelt.

I dag (eller möjligen i går) var det dagen då min lilla ettåring började gå på riktigt!

Han har ju kunnat ta ett par steg ett tag, men haft för bråttom för å förflytta sej gående på heltid.

Fram tills nu då, nu går han mer än han kryper, min lilla stora pojke. :D

Pratar gör han också, där, hej hej hej, bä, mamma å pappa å katt.

Jag slutar aldrig å imponeras över mina barn å allt de lär sej å kan.   

Kommer ni förresten i håg att jag skrev om Viggo stammande innan sommaren å min enorma oro över detta?

I vilket fall så slutade han strax efter jag skrivit om det.

Bara tvärt så där å pratar utan å staka sej(om han inte är jätte-exalterad då förståss. :P Men vem gör inte det?).

Fruktansvärt skönt å en enorm lättnad för oss alla.

Däremot kan jag ärligt erkänna att Viggo behöver börja på förskola nu.

Hans kompisar är inte lediga längre å han behöver å vill leka, så just för den sakens skull kommer det bli toppenbra när de ska börja om en månad.

Han har verkligen inte lidit av å va hemma med oss tvärtom, han har älskat det, å vi har träffat andra barn så gott som dagligen, men nu börjar det som sagt bli svårt å hitta sällskap.

Å jag an svära på att han varken är hämmad i sin utveckling eller har missat en massa "viktig" pedagogik. :D

Om han kommer bli utanför för att han börjar nu, det kan bara tiden utvisa, men jag tvivlar även på detta då hans vänner går på samma avdelning.

Vad Leo å förskolan beträffar så tror jag inte heller han ska lida så värst, han är i allafall allt annat än blyg å tillbakadragen om än lite mammig. :)

Nu blir det sängen.

I morron kommer mormorn hit å leker efter lunch å det är ju aldrig fel.

Jag hoppas det är fint väder så vi kanske kan dra med henne till Nytorpet eller nån annan skog men vi får sej. :)

Sovgott hörrni så hörs vi igen i morron! :D

Jag känner mej så fruktansvärt illa till mods.

Jag har riktig ångest å vågar inte riktigt gå å lägga mej.

Först pratade jag med en fb-vän som förlorat ett barn, en fin pojke, lika fin som mina egna som bara inte fick finnas mer!

Hur tar man sej vidare liksom?

Starka starka ni, fortsätt kämpa!   

Jag är så tacksam för att jag fick fråga å för allt jag har fått i livet.

På nått vis är jag galet rädd för döden, men att barnen skulle tas i från mej finns liksom inte på kartan, men jag är sjukt rädd för å försvinna från dem. Att inte få se dem bli stora å få följa dem.

Å sen är det den här tragiska olyckan, å förlusten av Stefan Liv.

Det är märkligt att vissa officiella dödsfall känns mer än andra, men det här känns så ledsamt å kommer sörja även fast jag varken är speciellt insatt i hockey eller har nån riktigt personlig koppling till just Stefan Liv...   

Sista ångest-momentet dök upp i samma veva som jag öppnade tidningen(commersen) å där var en födelsedagsannons till Leo.

Jag vet, jag har tjatat länge nu, men det är ju helt sjukt, att min minsta, mitt sista barn liksom, redan är ett år gammal?!

Tiden går för fort å jag vill inte att det här året ska ha passerat redan...

Hjärnan fattar såklart att tiden inte kan stå stilla, men hjärtat vill ändå inte...

Så nog ältat om det, men jag blir faktiskt inte förvånad om det utvecklas till en riktig ångest-attack... Jag hoppas såklart jag slipper, men jag känner mej inte okej...

Över till det vardagliga i stället. :)

  Kolla in syskon-matchningen. :P

Morronen började innan sex å vid frukosten välte Viggo ut flingor å mjölk all over the place innan jag ens hann sätta mej ner.

Medan jag låg där å torkade tänkte jag: jaha, det ska bli en sån dag..?

Men jag hade fel, det blev det inte. :)

Allt flöt på helt okej.

Brödbak(ny sort, med surdeg såklart, svingott), Öppna förskolan å sen en sväng till Porsvägen innan vi fick besök av mormodern. :)

Vid halv sju tog jag träningsvärken-from-hell å Anna med mej till Österslättskolans gympasal, den rätta sidan, å krigade oss igenom ett sjuttiofem-minuters medelpass.

Ledaren var totalt galen å det var svin-tufft, men det kändes bra trots min galna träningsvärk... :D

Å jag ska erkänna att jag är ganska stolt över mej själv. :)

Ååååå jag är inne i ett sånt där stimm där jag vill hinna allt å lite till(kan va en ångestfaktor även detta).

Jag har en massa måsten som hänger över mej med, en massa inför kalaset å samtal till kommunen angående barnens förskole-start.

Å brutal jobbångest på det också.

Oro, oro, oro...

Nu ska jag avsluta här å försöka mota bort klumpen i magen å hoppas innerligt att jag fått distans till saker å ting när jag vaknar å att det här konstiga känslorna inte ska påverka mina barn negativt.

Om inte annat kommer Hanna få sår i öronen i morron när de kommer å leker.

Jag hoppas det blir bättre väder också, så vi kan få lite mer luft en den vi fick fram å tillbaka till Anna's.

Som sagt, jag håller där för i kväll...!

Ni får gärna fortsätta lämna spår.

Presentationer( för jag vet att ni är fler. :P) eller bara berätta nått kul. :)

Gonatt!

Att det skulle bli en sån bra dag som det blev, det trodde jag då verkligen inte i morse!

Så skönt när det är på det hållet eller hur? :)

Vi spenderade ett gäng timmar vid havet i Kofsa tillsammans med Stina, Karlsson å Martina.

Underbart i vattnet å sol nästan hela tiden även fast det såg ganska mulet ut när vi körde dit.

Stina å Martina joinade oss även på middag hemma sen.

Stekt fisk, spenat, remouladsås å blomkålsmos. :D

GI-starten har gått smärtfritt, å jag har varit duktig om jag får säga det själv! :D

Efter middagen packade en stolt pojken sin bamse-ryggsäck för å följa med sin moster hem.

De skulle hyra Trassel å äta snacks. :D

Han var så söt å speciellt att han tyckte synd som Leo som inte fick följa med på sova-över-partyt. :)

Dessutom har han klargjort för Stina att han inte längtar hem eller sånt längre. :D

Enligt rapporten sover han nu. :)

Min stora kille. :)

Vid halv sju när Leo somnat tänkte jag fullfölja mitt nya liv å ge mej ut å powerwalka.

Jag ringde mamma å hon ville sällskapa så jag trotsade den svarta himlen å cyklade upp till dem för å möta henne.

Det blev mörkare å mörkare så vi gick i cirklar runt deras.

I samma sekund som jag menade på att molnen ljusnat å mamma konstaterat att de allra mörkaste var precis ovanför oss så small det till å sen kom regnet!

Vi var inte jättelångt hemifrån m å p's å vi sprang hela vägen(imponerande!) men vi var precis dyngsura när vi kom in.

Jag var inregnad en stund, men var inte lika exalterad över Lotta på Liseberg som mina kära dårar till föräldrar så så fort det blev glesare mellan dropparna cyklade jag hem. :)

Så mycket för den motionen. :D

Lite cykel, lite pw å lite spring blev det, bättre än inget i allafall. :D

En annan bra grej som hänt i dag är att min barnmorska ringde upp med en tid för preventivmedels-snack.

Nu är bara frågan vad jag ska välja?

Jag vill ha nått som hjälper mot pms med utöver själva skyddandet.

Valet är mellan hormonspiral å mini-piller.

Spiralen verkar ju enkel å så men det kommer kräva ett andra besök på mvc å barnvakt igen.

Mini-pillerna cerazette(eller nått sånt) vet jag de som är nöjda med.

Vad säger ni?

Nu ska jag krypa ner å sova.

Det är allt lite tomt i Viggo's rum nu, men jag får överleva utan honom tills i morron. :)

Gonatt!

En rädd pappa har kört till vårdcentralen å kvar hemma blev en orolig mamma å två små pojkar.

Hoppas vi förstorat upp allt å att det inte alls är några dödliga sjukdommar somär orsak till Martins smärta å feber...

Å framför allt hoppas jag på besked i dag!

Leo sover nu, men det satt långt inne i dag också. Ganska frustrerande, speciellt när vi kommer va själva om dagarna nu framöver.

Det funkar liksom inte å låta Viggo vänta medan jag springer runt med vagnen i trädgården.

Det är heller inte läge i morronbestyren att ställa Viggo på ståbrädan å gå en riktigt runda, även om det hade varit idealiskt!

I natt har de hållt sej lugna i allafall, även om jag fick gå upp å mata Leo vid fyra.

Känner mej ändå inte på topp, även fast jag är rastlös till tusen.

Tror jag ska damma lite.. Det behövs i allafall!

Har inga större planer för dagen, det återstår å se vad som händer när Martin kommer hem igen.

I natt har däremot Viggo å Stina storslagna planer, då är det dags för sova-över-party i Hunnemara. :D

Ska bli spännande å se hur det går. :)

Håll tummarna nu...

Jotack.

Vilken jävla-skit-dag detta har varit. :(

Alla har varit sura å nere på sitt vis.

Jag med huvudvärk å noll ork, Martin med halsont å febersviter, Leo som gallskriker av nån okänd anledning å Viggo som är uttråkad. :(

Jag har faktiskt tagit tag i det här med min huvudvärk å besökt vårdcentralen.

Det var som väntat ganska lång väntetid men när jag väl kom in till sköterska å förklarade mitt ärende undrade hon direkt: är du stel i nacken?

Följt av: Har du barn? Det är bra å motionera även fast det är svårt å hinna..

Å sen trycke hon på min axlar, frågade hur gamla barnen var å skickade hon hem mej med en läkartid å ett telefonnummer till sjukgymnasterna. :/

Redan i morron fick jag tid hos de sistnämda (doktorn ska jag träffa på fredag) å jag hoppas verkligen de har en lösning på detta för huvudvärken förstör mitt liv.

Även om jag är lättad över att det inte var värre än spännings-huvudvärk är jag samtidigt så fruktansvärt besviken.

Klarar jag inte leva mitt eget liv utan att stressa å spänna mej så pass att jag blir sjuk av det?!  :(

Det känns som ett rejält nederlag då jag inte ens upplever mej så stressad. :(

Såklar blir det mycket för mej med i bland, men jag älskar ju det här livet.. Hur kan det då gör mej sjuk?

Å sen blev det ganska uppenbart att det syns å mej att jag inte tränar nått. :(

Å jo jag vet, jag blir bara tjockare å tjockare, men nu har huvdvärken tagit över så pass att jag inte ens klarar masa mej ut på några kvällsrundor.. :(

Det känns som allt är en enda ond cirkel.

Tålamodet är nästintill obefintligt å då en dag när Leo skriker blir det olidligt. :(

Han gör ju som bekant det ytterst sällan å vi blir lika handfallna när det väl det händer. :(

Jag flydde in i köket på eftermiddagen å bakade mazariner å rågsiktskakor.

En liten andningspaus bland mjöl å bunkar. Men inte ens det hjälpte mot olust å huvudvärk. :(

Resultatet var dock lysande, jättegoda mazariner å bullarna var ännu godare. :)

Det är ju en viss tröst åtminstone..

Hoppas allt känns bättre i morron...

Jag fick en kommentar...

Jag kan ärligt erkänna att tårar kröp fram under ögonlocken så rörd blev jag.

Kan bara tacka å bocka för de fina orden å återigen poängtera att om man aldrig har bloggat kan man inte förstå vad sån här positv respons ger å hur förbannat kul det är å blogga oavsett om man får en eller hundra kommentarer om dagen. :D

Just min blogg står lite stilla just nu, men jag kämpar mot tidsbristen å prioriterar annat först,  i allafall barnen å Dexter. :P

Mannen piper ganska ofta om att jag har datorn i högsta hugg hela kvällarna. :D

Å ändå hinner jag inte med hälften av de inlägg som redan formast i mitt huvud..? :)

Anyway,  jag ville mest tack Lizette för den peppningen, du gav mej helt ny blogg-energi. :D   

Som sagt att vara vaken hela natten, va tillbaka på jobbet å sen sova på dagen var absolut inga problem.

Eftermiddagen i dag däremot, den har varit vidrig!

JAG har varit vidrig, som en bomb som bara exploderat gång på gång.

Skällt å gormat å tagit till lipen. :(

Fy fan.

Jag har mått riktigt dåligt å mina fina har drabbats av det. :/

Känner mej deppad ännu å vill bara

äta, äta, äta - shoppa-shoppa-shoppa!

Jag håller tummarna för att jag klarar hantera dessa känslorna nästa gång jag ska jobba, för då är det två nätter i streck med.

Att äta direkt när jag vaknar måste prioriteras med, så det inte blir som i dag då jag inte åt förrän klockan sex..

Trött å hungrig är verkligen värdelöst..!

Hoppas även Martin är mer beredd på å hantera mej om jag mår så här nästa gång, så kanske vi tillsammans kan råda bot på det här otäcka reaktionerna på tröttheten...

Anyway.

Nu ska jag ta mej en macka från mitt nybakade bröd å inväta Leila sen blir det raka vägen till sängen!

I morron är en annan dag...

Den här dagen har varit ganska lam.

Den har till största delen gått åt till å bråka å byta bajsblöjor

Å även till försöka hålla mej vaken...?!

Det är helt galet vad trött jag har varit. :(

Vi avslutade i allafall med en miniplaydate med Sandra å hennes minsta grabbar. :D

Å det är ju aldrig fel. :)

Jag fick tag på löneassistenten å fick en rejäl chock när jag insåg att chefen som var anledningen till att jag sökte å sen fick mitt jobb bara rekryterade å att hon inte alls kommer va min chef när jag börjar jobba. :S

Vem det blir, det har jag ingen aning om.

Arbetsplatsen jag kan kalla min har allt annat än ett bra rykte å jag har dragit mej lite för å tala om för de som känner till verksamheten just var jag ska va eftersom den spontana reaktionen mycket väl kan vara: å fy fan!

Jag kan ärligt erkänna att första gången jag var där fasade jag över kaos å oredan som rådde.

Ändå, man kan ju undra varför jag ens söker ett sånt jobb?

Om jag var så desperat efter en fast placering att jag tar vad som helst?

Men nä, så var inte fallet.

Jag sökte det för jag ville vara med å förändra stället till det bättre, en rejäl utmaning liksom.

Jag brinner så galet för det här yrket å kände att med rätt chef å kollegor kan det verkligen bli ett toppenställe.

Nu känner jag mej lite lurad å fövirrad. :/

Hur ska det nu bli? Är jag för naiv å kommer det bli bra i slutändan?

Jag fick i allafall tag på en vikarierande chef som ska bekräfta  i morron om jag får semester i augusti.

Å sen verkar det som att de nätter jag ska jobba inte är på mitt jobb utan på helt andra avdelningar..?!

Även detta får jag svar på i morron.

Jag är lite förvirrad om man säger så.

Minst sagt.

Snart är det dags för Dexter här. :D

I morron satsar vi på en bättre dag, med mindre bråk å mer glädje.

Gärna med mer luft, å inte så äckligt kvavt..!

Hej å gonatt!