Fy vad ensam jag känner mej i kväll.
Jag tvivlar på mej själv överlag men på
mitt beslut att byta jobb i synnerhet.
Var det verkligen värt det?
Jag hade fast, bra schema å är var trots allt ordning å reda.
Jag kunde lämna jobbet när jag gick hem å jag var glad å inspirerad när jag var där.
Nu har jag ingenting.
Ingenting mer än osäkerhet.
Å tvivel.
Osäkerheten går ut över familjen.
Å det blir det aldrig värt.
Hoppas allt känns bättre snart.
Åminstone schemat så jag hinner använda min tid.
Annars deppar jag i hop.
Sorgligast av allt är att jag alltid verkar vilja något annat?
Nöjer mej aldrig på jobbet.
Å blir besviken.
Jag hade det bra.
Men valde, vad som känns nu, fel.
Å jo,besviken är jag.
Verkligen.
Inte på andra den här gången.
Utan på mej själv
Jag måste mutra upp mej oavsett.
Frågan är bara hur...?
Ann
21 februari 2012 06:38
Vad jobbigt, vännen! Det brukar väl kännas lite "gungigt" i början innan alla rutiner har satt sig ordentligt..? Men - om du känner i magen och hjärtat att det är fel jobb för dig - ja, då FÅR man ångra sig och byta! Kram! <3
http://shopstop-ann.blogspot.com
Lisa
21 februari 2012 08:51
Skit-tuff när det såklart är så mycket jag inte kan påverka.
Jag fokuserar på det positiva. Vilket just nu, enbart är att jag har nära till jobbet!
Lisa
21 februari 2012 11:22
Mmmm, jag med!
Lizette
21 februari 2012 21:39
Usch vet hur det känns var själv i din sits förra året. tvekan om man gjort rätt val och hopplös. Det tar alltid ett tag innan man kommer in i nya rutiner, arbetssätt och lär känna vårdtagare och anhöriga. Och för din del är det dubbelt, från att komma tillbaka från en mammaledighet till att sedan efter kort tid byta arbetsplats. Inte konstigt att du är förvirrad och inte trivs fullt ut än. Hoppas verkligen du hittar gnistan, för jag vet att du älskar ditt jobb och gör allt du kan för dom gamla.
Som du märker läser jag ifatt igen :) trevlig kväll!!
Lisa
21 februari 2012 22:15
Usch ja, jag har liksom inte tålamodet just till å vänta in rutinerna å vanorna liksom.
Jag vill kunna allt nu, eller helst i går.
Om nån månad är nog all oro glömd!