Fy vad ensam jag känner mej i kväll.

Jag tvivlar på mej själv överlag men på

mitt beslut att byta jobb i synnerhet.

Var det verkligen värt det?

Jag hade fast, bra schema å är var trots allt ordning å reda.

Jag kunde lämna jobbet när jag gick hem å jag var glad å inspirerad när jag var där.

Nu har jag ingenting.

Ingenting mer än osäkerhet.

Å tvivel.

Osäkerheten går ut över familjen.

Å det blir det aldrig värt.

Hoppas allt känns bättre snart.

Åminstone schemat så jag hinner använda min tid.

Annars deppar jag i hop.

Sorgligast av allt är att jag alltid verkar vilja något annat?

Nöjer mej aldrig på jobbet.

Å blir besviken.

Jag hade det bra.

Men valde, vad som känns nu, fel.

Å jo,besviken är jag.

Verkligen.

Inte på andra den här gången.

Utan på mej själv

Jag måste mutra upp mej oavsett.

Frågan är bara hur...?

Det är tydligen såhär min son har spenderat eftermiddagen hos the Loorentz-lady's. :D

Jag är inte förvånad, snarare tvärtom.

Undrar dock lite över varför han inte letat rätt på en klänning också? :D

Det brukar han alltid göra när vi är där annars. :)

Martin har kört till träningen å jag har glidit ner i soffan med ett gäng morrotsstavar å dipp, har även mufflat i mej ett par skivor vitlöksbröd. :P

Försvarar frosseriet med att jag tar helg som i kväll. :D

Med förra helgens kräksjuka i färskt minne är det dags för sjuka små igen.

Leo har som sagt varti dassig hela dagen å han hade feber nu i kväll.

Stackars liten, hoppas han sover bort det å att det inte smittar vidare till Viggo med.

Det hade ju varit typiskt lagom till födelsedag å kalas...

Min envisa huvudvärk verkar va här för å stanna.

Precis som det inte är nog å försöka komma in i ett nytt jobb, försöka rodda i hop två kalas å sen hinna med allt det där andra utan att tulla på tiden med barnen.

Jag orkar som vanligt inte göra mer än å ligga här å slöa om kvällarna.

Det känns som att hela livet är på paus å som om jag väntar på ett steg framåt, i rätt riktig, som aldrig kommer.

Det är så mycket som måste klaffa, mest på jobbet, som upptar mina tankar hela tiden.

Jag längtar efter Mars, efter våren.

Efter ledig tid som är just ledig....

Som det är nu varken hinner jag eller orkar någonting...

Nog deppat.

Nu ska jag glädjas med Familjen Annorlunda.

Vi hörs i morron! :D

Små kompisar!  

Efter jag slutat jobba gick jag å hämtade en snorig å lite dassig liten son på förskolan.

Han är inte alls i form här å jag är glad att vi har två hela lediga dagar framför oss.

Viggo fick vi gå upp på Porsvägen för å hämta.

Han fick följa med Maja å Anna hem redan efter lunch. :D

De hade haft det toppenbra å lekt hela eftermiddagen förståss.

Stora ungen som kan åka till kompisar själv! :)

I kväll ska Martin träna, jag ska ha tvkväll å umgås med er. :)

Kram så länge! :)