Alltså.

Att man kan bli så trött av ingenting liksom?

Har varit på ett jobbmöte mitt på dagen, det var ett antiklimax för mej tyvärr å det kan ju va därför jag känner mej så uttröttad.

Kan inte gå in på detaljer med det jag kan säga om det är att jag är grymt besviken.

Jag ska göra mitt bästa, verkligen, men just nu känner jag mej varken taggad eller hoppfull.

Innan jobbmötet var jag hos Anna på klädvisning, av märket House of Lola.

Riktigt mycket snyggt som till mej, men s-v-i-n-d-y-r-t! Japp, tänka sej, även jag har en gräns. :D

Nått som däremot inte är för dyrt för mej är Blingo.

Jag älskar deras kläder å i kväll var Rebecca här å visade dem.

Bottenlågt antal gäster, men vi som var här fick både se å shoppa fina kläder. :D

Det går inte å låna några bilder från hemsidan, så ni får vänta tills vi visar upp dem. :D

Me&i-paketet ligger på Reptil å väntar, så de kläderna hämtar jag i morron. :)

Love it, men nu blir det köpstopp ett tag. :)

I morron ska jag jobba kvällen igen, skönt å slippa stressa i väg på morronen, men samtidigt en betydligt mer utsatt arbetssituation såhär i början.

Men, men jag klarar nog ut det med. :D

Visst är det fascinerande hur man kan pedla mellan hopp å förtvivlan under en dag?

Från å vakna med ångest, men sen muntras upp med fina ord, känna sej hoppfull å spänd sen mest besviken.

Nu i kväll är hoppfullheten tillbaka, för jag hoppats att det har tagits ett steg i att återuppta en gammal vänskap som har gjort mej så ledsen att ha förlorat å som jag har tänkt mycket på.

Nu ska jag å min envist värkande hals stupa i säng å hoppas på mirakel för morrondagen å att de positiva kan överväga det andra tjafset!

Kram å gonatt!

( å nån gång ska jag blogga med bilder med, men nu är jag för trött!)

När man vaknar med ångest som trycker över bröstet å känner sej ensammast i världen.

När man egentligen helst av allt tagit ledigt från livet å legat kvar i sängen å gosat med grabbarna.

Å så sätter man i gång datorn, loggar in på bloggen å möts at det här:

Då då känns allt faktiskt en aningens lättare. :)

Å det råder inga tvivel om varför jag fortsatt med detta dagliga bloggande i snart fem år.

Bloggen har gett mej mer än någon nånsin kan förstå.

Vänner, stöd, inspiration å självinsikt.

TACK!

Enough said.