För exakt ett år sedan jag jag å la mej denna kvällen lyckligt ovetande om att det under barnmorskebesöket förmiddagen efter skulle visa sej att bebisen i magen låg i säte å att de sen ett dygn senare fick plocka ut honom genom ett kejsarsnitt.

Det känns fruktansvärt avlägset, men samtidigt som om det var nyss.

Jag hävdade redan på BB att det var en envis liten rackare, som vägrade vändas å som legat sådär fel i magen en hel evighet utan minsta intresse för å lägga sej rätt. :)

Att Leo skulle bli envis var det ingen tvekan om å att han samtidigt skulle bli just han, sin storebrors motsats å familjens sista pusselbit rådde det inte heller några tvivel om. :)

I dag spenderar jag kvällen med att göra tårta till den där busungens första födelsedag.

Allt har gått bra efter en sväng till Konsum efter ägg(alltid är det nått. :P) men jag är lite orolig för att marsipan-locken jag köpt inte ska täcka hela tårtorna. Med tanke på min icke-existernade-esteiska-ådra kan det bli en större katastrof..

Jag har satt kalas-ribban högt så jag får skylla mej själv, men jag börjar bli ganska mör i kroppen nu.

I morron fortsätter slitet, med handling, tårtmontering å paketinslagning. :)

Jag tycker det är kul å stå i köket så jag ska inte klaga, men jag kan säga som så, att det blir nog inga fler barn i den här familjen, för fyra kalas om året är mer än nog! :P

Vi har haft en ljuvlig dag med våra fina Hofflanders på besök.

Precis lika trevligt som det brukar. :D

Nu ska jag ta tag i disken som svämmar över i mitt kök.

Mindre kul, men jag unnar mej ett glas rosé för å liva upp det hela! :)

Syns i morron! Tack å hej!

Planen är att vi ska servera tre olika sorters sallad på lördagens kalas.

Pappa hjälper mej å fixar en med cous-cous(eller nått ditåt) å kyckling å så skulle han göra en kall sås som passar till.

Jag ska då få till två sorter.

Planen just nu är att göra en asien-inspirerad å en med italiensk tema.

I den italienska salladen tänker jag pastahjul, soltorkade tomater, mozarella, oliver å lufttorkad skinka å så lite ruccola kanske å rödlök.

Som dressing till bir det nån form av basilikabaserad med olja tror jag just nu.

Det låter helt okej va?

I den asiatiska salladen hade jag tänkt mej risnudlar som bas å en yoghurtsås med sweetchili till, men sen då..?

Kanske stora räkor som fått ligga i marinad? Kan det va nått...? :)

Martin vill gärna ha ostkuber i å chiliost kan kanske platsa här tänker jag.

Till sallad å dressingar ska jag även servera focaccia(med ostfyllning) å surdegsbröd med russin(som egentligen inte passar super bra kanske)

Jag är tacksam för alla tips å idéer då det börja brinna lite i knutarna nu. :D

Tårtorna(vi blir ca 15 pers så jag göra två) är färdig i tanken, runda ljusa bottnar fyllda med ett lager dumelfluff å ett lager hallonmousse å sen täckt med vaniljkräm/grädde, vit marsipan å gröna rosor i marsipan.

Låter det okej tror ni?

Ni ska såklart få alla recepet, om det blir gott å när bilder finns på allt. :D

Mitt största bekymmer blir å hinna allt jag vill.

Kalaset börjar förvisso inte förrän tre, men tanken är att jag å Viggo ska gympa på förmiddagen också.

Bröden måste bakas samma dag med... :D

Får se hur det blir med den saken, det är ju allt städ å fix också som ska hinnas med... :)

Så sabla bra! :)

  En underbar man.

Två fina barn.

Världens bästa syskon å föräldrar.

Jag har det jävligt bra!

Å i dag rycker jag upp mej igen. :)

Det har funnits svarta tider i mitt liv också.

Men det var länge sen nu, å jag kommer aldrig hamna där igen.

Å jag tycker verkligen att jag lärt mej uppskatta mitt liv, även om jag inte alltid är bra på å uttrycka det...

Nu släpper vi det där tunga för ett tag å återgår till det vanliga mamma-bloggandet. :P

Jag känner mej så fruktansvärt illa till mods.

Jag har riktig ångest å vågar inte riktigt gå å lägga mej.

Först pratade jag med en fb-vän som förlorat ett barn, en fin pojke, lika fin som mina egna som bara inte fick finnas mer!

Hur tar man sej vidare liksom?

Starka starka ni, fortsätt kämpa!   

Jag är så tacksam för att jag fick fråga å för allt jag har fått i livet.

På nått vis är jag galet rädd för döden, men att barnen skulle tas i från mej finns liksom inte på kartan, men jag är sjukt rädd för å försvinna från dem. Att inte få se dem bli stora å få följa dem.

Å sen är det den här tragiska olyckan, å förlusten av Stefan Liv.

Det är märkligt att vissa officiella dödsfall känns mer än andra, men det här känns så ledsamt å kommer sörja även fast jag varken är speciellt insatt i hockey eller har nån riktigt personlig koppling till just Stefan Liv...   

Sista ångest-momentet dök upp i samma veva som jag öppnade tidningen(commersen) å där var en födelsedagsannons till Leo.

Jag vet, jag har tjatat länge nu, men det är ju helt sjukt, att min minsta, mitt sista barn liksom, redan är ett år gammal?!

Tiden går för fort å jag vill inte att det här året ska ha passerat redan...

Hjärnan fattar såklart att tiden inte kan stå stilla, men hjärtat vill ändå inte...

Så nog ältat om det, men jag blir faktiskt inte förvånad om det utvecklas till en riktig ångest-attack... Jag hoppas såklart jag slipper, men jag känner mej inte okej...

Över till det vardagliga i stället. :)

  Kolla in syskon-matchningen. :P

Morronen började innan sex å vid frukosten välte Viggo ut flingor å mjölk all over the place innan jag ens hann sätta mej ner.

Medan jag låg där å torkade tänkte jag: jaha, det ska bli en sån dag..?

Men jag hade fel, det blev det inte. :)

Allt flöt på helt okej.

Brödbak(ny sort, med surdeg såklart, svingott), Öppna förskolan å sen en sväng till Porsvägen innan vi fick besök av mormodern. :)

Vid halv sju tog jag träningsvärken-from-hell å Anna med mej till Österslättskolans gympasal, den rätta sidan, å krigade oss igenom ett sjuttiofem-minuters medelpass.

Ledaren var totalt galen å det var svin-tufft, men det kändes bra trots min galna träningsvärk... :D

Å jag ska erkänna att jag är ganska stolt över mej själv. :)

Ååååå jag är inne i ett sånt där stimm där jag vill hinna allt å lite till(kan va en ångestfaktor även detta).

Jag har en massa måsten som hänger över mej med, en massa inför kalaset å samtal till kommunen angående barnens förskole-start.

Å brutal jobbångest på det också.

Oro, oro, oro...

Nu ska jag avsluta här å försöka mota bort klumpen i magen å hoppas innerligt att jag fått distans till saker å ting när jag vaknar å att det här konstiga känslorna inte ska påverka mina barn negativt.

Om inte annat kommer Hanna få sår i öronen i morron när de kommer å leker.

Jag hoppas det blir bättre väder också, så vi kan få lite mer luft en den vi fick fram å tillbaka till Anna's.

Som sagt, jag håller där för i kväll...!

Ni får gärna fortsätta lämna spår.

Presentationer( för jag vet att ni är fler. :P) eller bara berätta nått kul. :)

Gonatt!

När man har en stor son som är en identisk kopia av sin far är det inte med så lite stolyhet i rösten som jag kan tala om att jag faktiskt fått höra att Leo är lik mej, flera gånger dessutom.   

  Jag tycker själv det är lite svårt å se, men visst ser man att det är min son den där lille? :D

Har tagit en en-timmes PW runt byn i kväll.

Jag skulle ljuga om jag påstod att gårdagens träning inte känns i kväll, men jag pinnade på bra.

Det gick faktiskt fort även fast jag tvingade mej ut.

I morron ska jag träna klockan sju, å sen resten av veckan är det no-time-for-me så det gäller att passa på när man har möjlighet,

Jag har faktiskt gått ner över 3 kilo hittills, det tycker jag är helt okej, men jag hoppas på fler nu när jag börjat röra på mej också. :)

Synd såhär i efterhand att jag inte mätt midjan, men det är inget å be för.

Jag känner mej piggare å huvudvärken är borta, å som sagt tre kilo är inte fy skam det heller. :D

Dagen i dag har som planerat innehållit en massa matshopping å ett långt stopp på lekplatsen i stan.

Leo han sov hela tiden(vid helt fel tidpunkt enligt vanliga rutinen...) men Viggo lekte för glatta livet. :)

Eftermiddagen sen bestod till största delen av tjabb.

Viggo gör mej galen i mellanåt alltså.

Han kan va så himla retfull å elak mot Leo.

Det är en sak om Leo tar saker som är Viggo's (även fast jag tycker han kunde delat mej sej lite mer med sin lillebror) på hans rum men när jag lyfte in Leo på sitt rum å sen gick tillbaka till middagen i köket, då var Viggo där också å snodde grejer å retades!

Grrrrr!

Det är så onödigt så man blir galen, när jag är mitt uppe i maten med liksom.

Å den eftermiddag toppades med fler sånna incidenter. :S

Jag får så dåligt samvete, är han så uttråkad så han inte kommer på nått vettigare å göra..?

Jag tycker jag gör ett bra jobb för det mesta vad det gäller å underhålla, stimulera å låta Viggo träffa andra barn., men vid sånna här tillfällen tvivlar jag lite på mej själv...

Sen vissa stunder leker de så bra, på varsitt rum eller tillsammans, så man liksom inte ens vill störa utan bara låter dem va i fred...

Man är aldrig sysslolös i allafall. :D

Älskade busungar!

I morron ska vi till Öppna förskolan på förmiddagen å sen terra Anna å Maja lite på eftermiddagen.

Förhoppningsvis blir det uppehållsväder så vi kan besöka lekplatsen.

När tillfälle ges ska vi även underhålla ett brödbak(med surdeg.. :P) som jag satt fördeg till nu i kväll. :)

Fullt ös som vanligt alltså. Det gäller å utnyttja sin tid, den bara springer ju i väg...

Leo blir ett på lördag, å det är inte ens två månader kvar tills pojkarna ska börja skolas in på förskolan...

De kommer älska det bägge två, men jag hade gärna stannat hemma ett tag till...

Nu är det läggdags!

Gonatt!

(fortsätt gärna å presentera er... :D)

Ja.

Jag vet vi har gjort det här förr.

Men det är bara det att det är så himla, himla kul å höra lite från er också. :)

Ni kan väl presentera er lite nu? :)

Lämna en kommentar med lite fakta om dej å varför du besöker min blogg, innan du hastar vidare i dag. :D

Det kan ni väl bjuda på va?

Snälla..? :)