Just nu saknar jag Gustav så mycket att jag kan gråta.

Hur kan han ens komma på tanken att flytta i från oss på det här sättet?!

Lillebror, KOM HEM nu!  

Jag varit inne på det tidigare.

Det här med min totala chock/förvirring över min egentliga ålder.

Tycker det inte alls var länge sen som alla som var med på tv(alltså diverse kändisar... :P) var äldre än mej å sen blinkar man praktiskt taget bara å så är plötsligt varenda en yngre än mej?!

Skulle nog kunna erkänna att jag har ålderskris.

Jag vill inte fylla 25.

Inte för att jag ångrar eller har missat något som somliga verkar tro, utan snarare tvärtom.

Jag har allt jag nånsin önskat mej(förrutom drömjobbet kanske. :D).

Men jag känner att livet springer i väg å är på tok för kort.

Jag vill ha mer tid.

Mer tid med mina barn å mer tid med mina föräldrar.

Jag får hela tiden raktioner på att jag är så ung.

Men de som anser det är uppemot femtio själva.

Undrar om de tyckte att de var unga när det var 25 å sen stack livet i från dem...?

Kanske låter det totalt urspårat, men jag får lite panik...

Men det får mej förhoppningsvis att fokusera på det viktiga i livet å läggaa allt det där andra åt sidan! :D

Har inte hunnit visa eller tacka för presenten vi fick av Anna å Maja i fredags.

Matchande mössor till Viggo å den nya bebisen.

  TACK TACK TACK! :D

Egentligen borde man bli piggare nu när det är ljust så sent om kvällarna å solen skiner på dagarna, men tyvärr.

Jag är riktigt trött efter en tuff arbetsvecka.

Inga ställen jag trivs på, dåligt bemötande å bara en ynka dag ledig efter en helg full av jobb.

I morron har jag kortdag. Slutar redan ett, sen är jag LEDIG i helgen! :P

Helgen är inte sådär överdrivet planerad.

Ljuvligt.

Vi ska mest fixa lite detaljer inför vår stora dag å mysa.

Nu ska jag ta en dusch å försöka samla tankarna lite. :D

Inte mitt snyggaste jag precis, men jag känner mej inte vidare het nån annan gång heller. :D

Två kollegor klargör att de har ett varsitt möte i dag under dagen.

Varpå den tredje bestört utbrister: Ska jag va här ensam då?!

Tack för den liksom, vad man känner sej värdefull!

NOT!

Räknas man inte ens som personal nu heller...?

Den här dagen har inte alls blivit som jag tänkt mej.

I dag är jag långt i från rolig eller underhållande.

Därför väljer jag att hålla mitt dåliga samvete å humör för mej själv.

Ibland blir allt så fel...

Får återkomma i morron i stället.

Har jobbat i dag.

Nytt ställe igen.

Å jag kan säga som såhär: jag avskyr verkligen att nedvärderas å klassas mera som en börda än hjälp bara för att jag är vikarie.

Det är den fördommen som bidrar allra mest till oviljan att arbeta på det sätt som jag gör.

Vad kan jag göra åt det liksom?

Om deras kollegor är sjuka jämt å ständigt å det alltid kommer vikarier är det väl snarare deras bekymmer än mitt?!

Nu menar jag inte att det är super enkelt att jobba i hop med nån som är ovan, tvärtom.

Men att dömma ut någon på förhand å stressa upp sej i onödan går dirket ut över de gamla å det lider jag grymt av!

Nog om jobbet.

Är ledig i morron å än så länge obokad på onsdag innan det är dags för just detta stället igen.

Hämtade en glad pojke på dagis efter jobbet.

Han berättade stolt för sin favvisfröken att Titti(fråga mej inte varför han döpt sej till det. :P) sitta bak bil. :) Å sen så la han till ett konsterande SYSKON efter det. :)

Jag slutar aldrig att förvånas över hur medveten han faktiskt är å hur många ord som kan rymmas in en liten pojke. :D

Man kan lätt påstå att han ärvt kärleken till att prata från både mej å Martin. Numera är min stora pojke aldrig tyst. :)  

I morron ska jag in till stan å köpa mej en ring. :)

Ha, ha!

Kommer se så jäkla dumt ut att komma där utan blivnade make å köpa en förlovningsring som vigselring. ;)

Vill ha en likadan som den ring jag redan har nämligen.

Lika så bra att ta med Martins för ingravering med, så är det gjort sen!

Sen är det bara ett par miljoner andra grejer som ska hinnas med också...

Det tog mej 35 minuter att lägga Viggo i kväll.

Martin är inte hemma så där körs det med mamman. :S

Orkar därför inte göra nått annat än bara sitta(å äta godis istället för mat....)

Det suger musten ur vem som helst att sitta där å uggla.

Kan lova att den nya bebisen kommer få lära sej att somna själv, omgående, för detta orkar jag inte med med ett barn till. :)

Man lär av sina misstag, hoppas jag. :)

Jag håller där.

Om nån ens orkat läsa igenom hela inlägget ber jag att få återkomma senare eller i morron med en massa annat svammel. :)

Mirakel sker.

Uppenbarligen.

Martin har ruskat liv i vårt stendöda modem.

Det funkar inte fel fritt, men det funkar, i allafall tillfälligt.

Ni kan kanske förstå min frusteration när killen på supporten säger: jaha, då får vi skicka ett nytt...

Var det så illa liksom.

Måtte postgången va snabb! :D

Så. Dagen i dag då.

Jo den har spenderats på lasarettet.

Då jag vaknade med huvudvärk i dag igen tog jag tag i det hela å ringde samariten.

Fick tid klockan tio.

Stimmade in med Viggo till Stina å sen var det non-stop stress hela dagen för att passa tider å försöka få i hop allt.

Läkarbesöket bekräftade det jag trott.

Värken beror troligen på stress.

Inte en enda värktablett utöver alvedon är tillåtet när man är gravid så det enda han rekommenderade mej var att jag skulle sjukskriva mej en vecka å vila.

Är i valet å kvalet.

Varför skulle jag liksom?

Problemen på jobbet kommer finnas kvar å villkoren i övriga livet med allt vad det innebär försvinner ju inte heller på en vecka.

Mitt liv ser ut såhär. Huvudet få vänja sej.

Kan ju inte sjukskriva mej från själv livet eller hur?

Efter läkarbesöket som drog ut på tiden å tog en timme körde jag tillbaka till Stina så hon kunde duscha.

Fick hämta lunchmat på McDonalds som vi kastade i oss innan det avr dags att köra till sjukhuset igen.

Slängde in en sovande Viggo till mamma å skyndade upp till mitt ultraljud.

ALlt såg bra ut.

Fick dock en grym hostattack när jag låg där på britsen, tårarna sprutade å jag fick knappt luft.

Men som sagt.

Bebisen var ensam där inne å mådde prima. :)

Blev såklart framflyttad en vecka, men det hade jag nästan räknat med.

Det gör inte så mycket heller för den delen, utan det känns nu ännu mera okej att jobba fram till augusti. :)

Mycket stress i dag som sagt.

Slängde ner det viktigaste på Coop på vägen hem från sjukhuset å sen fick jag nästan pusta lite.

I allafall så mycket som det går med Viggo i närheten.

Han har börjat med nått slags trots/uppmärkshamhetssökningsgrej.

Ganska påfretstade. Speciellt när man är så nergången somjag är at the moment. :S

Det är ljuvligt att vara hemma med honom, men känns så illa att han inte får den uppmärksamhan vill ha å förtjänar.

Jag har inget tålamod eller några kreativa idéer heller. :S

Stress var ordet. Från alla möjliga aspekter.

Har en ledig dag till framför mej.

Anna å Maja kommer efter lunch. :P

Får bli så enkelt som scones att bjuda på men det duger säkert. :)

Nu ska jag njuta av lite tv medan det fortfarande funkar! :D

Gokväll!