Alltid när vi är i valet om vi ska se ett avsnitt till eller inte å funderar på å va uppe de där extra minuterna som avsnittet kommer innebära, då vaknar Leo å vill ha mat.  

Det slår aldrig fel därför brukar vi gå uppåt å inte trycka på next.

Nu var vi lite tvunga att fortsätta kolla, dels för det är fredag(å då måste man ju va uppe längre. :P)å dels har vi glömt vad som händer. :P

Ni kan ju gissa vad som hände efter fem minuter? :)

Jojjomensan, Leo vaknade. :)

Fattar egentligen inte varför han vaknar så tidigt första gången.

Det gjorde han inte närjag ammade( i allafall inte när det funkade som det skulle)..

Oftast äter han två gånger till sen under natten med.

Har inga planer på å försöka avvänja det just nu.

Å kommer kanske aldrig göra det aktivt.

Hellre att han äter å somnar om än att hela familjen ska väckas.

Dessutom håller vi på med en övergång till mat dagtid.

Han har bara fått två mål ersättning under dagen å sen mat det övriga målen.

Så det är ju inte omöjligt att han faktiskt är hungrig på nätterna...

Nån gång ska man nog bli klok på det där, som sagt vi har ju precis börjat. :)

Nu, back to PB... :)

I dag känner jag mej faktiskt förvånadsvärt pigg.

Måste va träningen som bidrar till det. :D

Annars har jag mest olust känslor i magen.

Dåligt samvete.

Stressad utan anledning.

Vad hände?

Jag hade ju en så bra balans?

Skärpning.

Jag skäms för mej själv.

Dags å prioritera rätt!

I helgen ska jag försöka få bort en massa måsten så ångersten håller sej borta nästa vecka!

Jag vet inte varför jag känner mej som en kass mamma just i dag?

Hhmmm...

Jag måste öppna min almanacka å planera!

Vet ju att jag kan hinna med en massa utan att någon behöver vänta!

Luddigt som tusan, å jag vet inte ens vart jag vill komma.

Mera en uppmaning till mej själv om bättring! :)

Mirakel kan ske! :)

Jag å Anna ska ut å motionera,

så ni får vänta på uppdatering en stund till. :D

När jag gick i skolan å sjöng i kör(jo, det är sant, men det var en pinsam sejour av mitt liv, som jag helst inte pratar särskilt högt om.. :P) å vi skulle sjunga Det gåtfulla folket var jag inte precis imponerad av texten på denna sång.

Att minnas låttexter är lite av min grej(även om sångrösten lyser med sin frånvaro. :D). Texterna på de sånger vi sjöng mest i den där kören är inget undantag.

Det gåtfulla folket däremot, den texten har inte alls fastnat.

Jag tyckte mest den handlade om en massa babbel utan sammanhang, fantasi å hipp-som-happ-ramsor.

Nu när jag är vuxen, eller ja, nu när jag har egna barn tillhör Det gåtfulla folket en av mina favoriter i Leo's sångbok.

Det är precis sådär jag vill att mina barn ska minnas sin barndom, med fantasi å hipp-som-happ-ramsor. :D

Leo å Viggo, mina älskade barn, den här är till er!

Efter vi ätit å Martin hade satt in den sista disken i diskmaskinen frågade han mej var jag gjort av ploppen till vasken.

Den visade det sej att HAN SJÄLV slängt i matavsfallspåsen tillsammans med potatisskalen redan innan middagen.

Denna påse hade han dessutom redan gått ut till soptunnan med.

Han försökte skylla allt på mej såklart. :P

Det köpte jag självklart inte men på nån jävla vänster stod jag ändå på uppfarten med en ficklampa i högst hugg å rotade ur soptunnan ett par minuter senare...? :P

Med pubilk till på köpet.

Typiskt mej! :D

Jakten å förnedringen lönade sej dock för bland fläskfilé-rens å gamla makaroner låg den där ploppen... :)

Overkligt men fint.

Vila i frid...

Senaste gången jag klädde upp mej för att göra något utanför familjen var Annas 25-års kalas.

I dag är det för att gå på hennes morfar begravning.

Så fruktansvärt oförväntat å orättvist.

Jag är ärligt talat livrädd.

Såklart kan mina känslor inte jämnföras med de som i dag ska ta farväl av någon de älskar högt, men jag är nervös ändå.

Att möta människor i sorg är det svåraste som finns,även fast jag har utbildning på det.

Jag vägrar tro att jag är en sån som viker undan blicken å tänker göra allt som står i min makt för att våga möta ledsna blickar i dag!

Jag må va en ganska usel vän många gånger, men jag vill tro att om det verkligen gäller ställer jag upp.

Detta kanske är rätt sätt, det kan jag inte svara på, men jag gör det!

Anna å Lotta.   

  Grattis världens bästa syster å moster.

Världens bästa Stina!