Måste jag lipa av mej lite.

Den här envisa pappabesattheten min stora son lider av(eller jag, det är mest jag som lider!) tar knäcken på mej vissa dagar. Viggo har alltid föredragit Martin framför mej, det blev värre sen Leo föddes å under året vi var hemma tillsammans.

Jag trodde i min enfald att det skulle bli bättre när jag också börjat jobba å han fick sakna mej också lite. Ha, det kunde jag ju tro, det är snarare värre än nånsin. Detta eviga tjat om pappa.

Jag ofrrar allt å lite till för att mina barn ska få allt, å vad får jag för det liksom? Frågan: hur länge är det tills pappa kommer, ställd tiotusen gånger på en dag...?

Jag vet att jag är hans mamma, han älskar mej också att jag älskar honom villkorslöst oavsett, men det sårar att hela tiden bli dissad å å aldrig va den som kommer först...

Jag vet inte vad jag ska göra längre, det blir så lätt att ta ett steg tillbaka å låta de där två göra allt i hop. Men nånstans i mej känns det så fel, som att jag inte kämpar för min rätt till Viggo liksom. Finaste finaste Viggo.

Om nån kunde ge mej mer tid ensam med honom kanske det hade gjort skillnad?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Plötsligt händer det! Lisoballs blogg har bytt portal.   Nya bloggen hittar ni   HÄR     Välkomna! :D     ...

4402627159

Nu har jag hittat min vårjacka.       Skitsnygg å passa till mina skor! :D ( å alla mina andra kläder å blir alltså billigare i längden. :P)   adlink ...

Hur skönt är det inte i dag då? :D Jag har bockat av lite måsten på min lista i dag. Hade cellprov bokat sen innan(jippi eller hur? :P) å tog i samma veva äntligen tag i ett få mina äckliga utslag tittade på av en läkare. Nu tittade han väl upp fr...

Lisoballs blogg finns numera som egen sida på Facebook. Gilla gärna.   I I I v     Tanken är att alla nya inlägg ska publiceras där så att ni som frivilligt vill följa bloggen kan göra det medan övriga fb-vänner ska slippa bombas m...