Direktlänk till inlägg 24 september 2010
När jag känner mej såhär lite nere brukar det oftast hjälpa å skriva av mej här.
Med tanke på hur det slutade sist, när jag tog upp Viggos trots, med hetsjakt å debatt om dagis känns det inte ens aktuellt.
Då var jag gnällig å trångsynt.
Å det ansåg nästan att jag vanvårdade Viggo, å trotsen berodde helt å hållet på mej som vägar ha honom på dagis när jag är föräldraledig med Leo.
Mindre kul.
Just nu låter jag alla sånna kommentarer komma åt mej med.
Jag vet att jag fick oerhört många uppmutrande ord med, men det hjälps inte.
Tradigt, jag vill inte ha det såhär.
Min ärlighet i det jag skriver har varit det jag fått mest komplimnager(å besökare..?) för.
Utan det kan jag lika gärna lägga ner hela skiten.
Så känns det nu.
Jag har egentligen en massa å skriva om, men jag låter bli, vill inte ta mer skit just nu.
Tråkigt när det roliga känns så långt borta.
Kanske är det dags för bloggpaus, eller skrotning, en gång för alla...!
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | |||||
6 | 7 | 8 | 9 | 10 | 11 | 12 | |||
13 | 14 | 15 | 16 | 17 | 18 | 19 | |||
20 | 21 | 22 | 23 | 24 | 25 | 26 | |||
27 | 28 | 29 | 30 | ||||||
|