Motivationen till ett sundare liv finns också kvar. :D

Trots deppet, det tycker jag känns toppen. :)

Körde inte in å hämtade Bill i förmiddags, cyklade å mötte henne vid Apoteket på Sjukuset i stället. :P

Så i dag har jag till å med fått motion. :D

Vi har myst i dag, bakat morotsbröd å ätit advokado å kräftskjärtsröra å sen en ljuvlig kycklingsallad till middag. :D

Gurri har med varit här å lekt med Viggo.

De är sånna sötnos bägge två syskonen små. :D

I morron ska vi träffa Hanna, Ahgnes å Ebba. :D Aldrig fel det inte! :)

Om nån undrar så är jag hemma själv=datanörd! :)

Pratar med Jajja. Det känns lite bättre nu med allt.

Har så himla mycket att va tacksam å glad för, men pengar är alltid ett krångel när det blir såhär.

Men jag har ju mina pojkar kvar.Det är ju viktigast.

Det kommer inte gå nån nöd på dem i allafall. Å Viggo kommer njuta i fulla drag om dagarna för han älskar verkligen sin pappa.

När jag säger: nu kommer pappa snart hem strålar han som en sol. :D 

Å jag har ju trots allt fått möjligheten att följa Viggo i tio månader när jag börjar skolan, å det är jag såååå glad för.

Först blev nog Martin kanska pissed på mej för att jag skrev som det var här.

Men jag ville det å han förstår nog det.

Sen blev det prat om att jag skulle försöka jobba helger.

Vill inte!!!!

Räcker det inte med att missa en massa Viggo-tid å en massa i hans utveckling i veckorna?!

Kalla mej gärna präktig eller vad ni vill, men jag vill va hemma med mitt barn, å träffa honom så mycket som möjligt...

Han är viktigare än huset för mej, om det skulle bli så illa...

Ego? Må så vara!

Hör Boulevard of broken dreams spelas i huvudet, vad säger det?

Liiiiiip, liiiiip....

Anledningen till mina kryptiska depp-inlägg den senaste tiden är att Martin har blivit varslad.

10 december är hans sista dag om inte ett underverk sker, å det ser inte precis ljust ut för vår del ekonomiskt sett.

Jag kommer tvingas börja skolan hela två månader innan det var tänkt å måste kanske till å med börja innan jul.

Vilket innebär en massa uppgifter å skit över helgerna på mitt första barns första jul. :( 

Jag mår skit över att jag inte har ett eget jobb, knappt egna pengar å kan inte göra nått åt situationen. Inte säga nått som tröstar, inte se ljust på framtiden. Självklart har jag hela tiden insett att förr eller senare skulle det bli dags för mej att ta del av verkligheten, men inte än...

Det enda positiva är att Viggo får mer tid i hop med sin pappa. Det hade inte blivit något med nån pappaledighet nu så det här är ju bra för deras relation i allafall.

Annars känns det mest tomt.

Fattigt? Hur ska det gå med allt? Huset? Räkningar?

Japp, min kära lillebror känner sej en aning sviken å åsidosatt då jag alltid hyllar Bill till skyarna.Vill bara tala om för er som inte vet det att jag har världens goaste lillebror också!

Med andra ord så är detta tänkt som ett fjäsk-sluta-va-sur-inlägg riktat direkt till Gurri, min älskade lillebror.

Söt <3

Överst på önskelistan just nu:Matberedare! 

Skit!

Men samtidigt skönt att äntligen få nått besked!

Men det var inte så här jag ville det skulle bli.

Inte redan, inte såhär...    

------------

Dagens citat!

"Alltid perfekta mini-bitar"

Stina har hackat lök.

Viggo bara älskar att dricka vatten ur riktiga glas, en aningens slabbigt, men han är bara för söt. :D