Direktlänk till inlägg 20 oktober 2011
Vår Leo föddes praktiskt taget med ett leende på läpparna.
Han är praktiskt taget alltid glad, förrutom de dagar när han haft svackor då, å de där smajlet är liksom aldrig långt borta.
Han har charmat sin omgivning med blyga å busiga leenden i alla lägen.
Däremot har han alltid varit väldigt sparsam med skratt.
Det har krävts väldig ansträngning för å locka fram det där bubblande å smittande barnskrattet som gör oss som föräldrar så varma i hjärtat.
Tills nu, Leo skrattar så mycket mer nu, oftare å lättare å man blir lika lycklig varje gång.
Något som är allt annat än charmigt är att Leo är ett sånt där barn som gallskriker när han inte får sin vilja igenom.
Det ända han ville göra i eftermiddag var å klättra upp på bordet eller röjja i vitrinskåpet så ni kan ju kanske räkna ut vilken ljudnivå vi haft här i dag...
Detta eviga påhittande av hyss, jag hittade min mobil tvättkorgen i morse tex.
Jag är liksom chockad, fattade redan från start att Leo skulle va annorlunda genemot sin bror, att han skulle bli envis å mer om sej å kring sej men att det skulle va så stor skillnad, det kunde jag inte ens ana.
Älskade charmtroll så speciell å älskad!
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | ||||||||
3 | 4 | 5 | 6 | 7 | 8 | 9 | |||
10 | 11 | 12 | 13 | 14 | 15 | 16 | |||
17 | 18 | 19 | 20 | 21 | 22 | 23 | |||
24 | 25 | 26 | 27 | 28 | 29 | 30 | |||
31 | |||||||||
|