Direktlänk till inlägg 14 september 2010
Ja, i måndag vaknade jag, glad i hågen å var redo att åka hem.
Det som återstod i karlskrona var att jag skulle vara mediciskt godkänd å att Leos vikt skulle vara godkänd.
Jag var beredd att sluta med värktabletterna redan på lördagen för att bevisa att jag minsann var tillräckligt återställd för att få åka hem(jag blev dock övertalad att forsätta, ingen prestige att ha ont, liksom. :P)
Att Leo inte gått upp som han skulle fanns inte med på min karta.
Han hade ju ätit, å ätit å ätit, trodde jag.
Vilken idiot jag kände mej som, minst sagt!
Det visade sej att han vägde på tok för lite. :S
Han hade bara suttat å kämpat men inte fått i sej nån mat alls. :(
Han borde reagerat tidigare, skrikit å gapat av hunger, men nädå, han hade ju bara varit så snäll å tyst. :(
Nu ändrade såklart läget totalt, var det försvarbart att åka hem för min skull om mitt barn inte fick i sej tillräckligt med mat?
Pratade med Martin som mest var irriterad på Viggos testande å höll på å lipa i hjäl mej av hemlängtan.
Fick pumpa å en ge Leo tillägg ur kopp, men att åka hem den tanken försvann längre å längre bort...
Undersköterskan som jobbade å hjälpte mej, verkade inte alls tycka att hemgång var lämpligt.
Men jag pumpade på, å kämpade på.
Det kändes dock ganska hopplöst å när Viggo å Martin öppnade dörren till vårt rum möttes de av ett storgråtande vrak.
Tillsut pratade vi i hop oss tillräckligt å larmade in kvällsskiftets barnmorska å meddelade vårt beslut.
Vi skulle klara detta hemma.
Hennes respons på detta blev: Det är klart ni ska åka hem!
Får ni inte i honom tillräckligt med sked å amningen inte vill funka får ni ju ge flaska, det viktigatse är ju att han äter.
Sagt å gjort.
Vi packade så fort så jag är fortfarande osäker på om allt är med hem.
Det viktigaste fick med i allafall. :)
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | |||||
6 | 7 | 8 | 9 | 10 | 11 | 12 | |||
13 | 14 | 15 | 16 | 17 | 18 | 19 | |||
20 | 21 | 22 | 23 | 24 | 25 | 26 | |||
27 | 28 | 29 | 30 | ||||||
|