Har spenderat så gott som hela förmiddagen åt min nya hobby, att gråta. :(

Vet inte riktigt varfö jag gråter, men jag tycker ju så mycket om det där lilla grynet redan å oroar mej för honom hela tiden.

Trots att han vad vi kan märka mår fint... 

Har inte väckt Viggo i natt, då hade vi ju inte fått sova alls, utan hade lika gärna kunnat skippa att lägga oss överhuvudtaget. Han åt vid elva, sen tre-halv fyra och sen klockan halv sju. Han vaknar ju å vill äta då, så skiter i att väcka honom, vi blir bara ledsna bägge två. 

I dag ska Martin spla match, jag å Viggo kanske ska ut med vagnen å titta förbi. Men det beror på vad det blir för väder fram mot två tiden. Moster Bill ska troligtvis hänga på. Jag behöver henne som bär-hjälp i allafall, för om jag går för långt orkar jag knappt bära upp mej själv för 

trappan ännu...

Har om möjligt ännu mer dåligt samvete nu sen Viggo föddes än jag hade innan. För allt å inget, vet att det är så himla onödigt å slöseri med tid, men det gnager ändå...

Just nu har jag lite dåligt samvete för Viggo låg å tittade när jag kom in till honom i sovrummet. Stackarn kändes som att vi bara hade dumpat av honom där i sängen. Vad löjlig man är.

I vilket fall som helst måste jag leta rätt på två grejer till honom, en mobil som man kan fästa på sängen, vi har nämligen betongtak i sovrummet och sen behöver han en borste. Har letat efter det på stan men jag har inte hittat någon. Hade inte alls tänkt på det innan han föddes, hade så gott som räknat med en flintskallig bebis. :)

Än har jag dock inte blivit "sjuk" av kaoset här hemma. Det ligger handdukar, amningsinlägg, bebiskläder som vi har fått, presnetförpackingar å kuddar överallt.

Mitt i röra ligger Viggo inlindad i en filt å sover.  

Ska snart bära in honom i sängen, å ta en dusch, som jag är i akut behov av. Har mjölk från topp till tå känns det som.... :)