Lime-panacotta, med på tok för klen lime-smak, blev söndagens efterrätt. :D

Då var ytterligare en ledig helg till ända.

Vi har hunnit med allt å lite till känns det som, även fast tröttheten stundvis har varit förlamande i dag.

Har bakat något slags glutenfritt substitut till kavring så till helgen vankas det räktårta, det är ett som är säkert. :D

Måste säga att jag för en gång skull inte frosseri-ätit i dag, å jag ska verkligen försöka fortsätta att tänka i nyttigare eller snarare hälsosammare ät-beteende...

Jag liksom ingen botten nu förtiden, å det måste finnas en hejd innan jag spricker...

När praktiken är slut blir det tuffare tag, då får det liksom va bra!

I morron väntar en väldigt fullspäckad måndag.

Praktik till fyra, sen snabbt inom CG-parkeringen å hämta upp veckas middagar, sen vidare till dagis, hämta upp grabbarna å hem å vända, hämta Martin å picknick-korgen för att sen köra tillbaka till dagis där det är trivselkväll som gäller.

Viggo ska spela teater å så hoppas jag få veta vilken av Leo's pedagoger som ska följa med i flytten upp till nästa avdelning å vem som i sin tur flyttar därifrån upp till Viggo.

Nu ska jag väcka till min sovande make så han kan se de sista hockeyminuterna innan vi bäddar ner oss för i dag. :D

Kram på er hörrni, å gonatt! :D

Jag är så trött så trött.

Rent av utmattad å hade behövt ta mej en lur.

Nöjer mej med en filmstund i sängen med grabbarna.

Inte fy skam det heller precis. :D

I dag har jag ju då varit med mina barn på förskolan å kan konstatera följande:

• det är inte konstigt att de är trött när vi kommer hem om dagarna.
• jag känner mina kids, de är samma personer hemma som på förskolan(om än lite argare på hemmaplan. :P)
• barngrupperna är galet stora.
  
• tempot på förskolan är konstant högt.
  
• barnen har det bra där på dagarna. (framför allt Leo, som har det toppen, men det är nog mer min personkemi som gör att jag trivs bättre där..)
  
• att jag aldrig ska ha dåligt samvete för att barnen är där för LITE, å missar saker å så, det gör de inte.
  
• alla föräldrar borde få chansen att testa å besöka barnen under en dag, för att se hur deras vardag ser ut.
  

Nu tar vi en dag ledigt, jag å grabbarna.

Det ska bli härligt. :D

Den här lilla busen stegade in till provtagningen med siktet inställt på lådan där de förvarar sina du-var-så-duktig-presenter där han plockade fram ännu en dinosaurie som han ville ha.

Redan innan provet var taget. :D

Snacka om att känna sej som hemma. :P

Han var superduktig även i dag å det gick förvånansvärt fort, hela proceduren inklusive väntan på vår tur.

Annars känner jag mej förhållandevis lugn i själen i dag.

Sista(förhoppningsvis!) gluten-testet är lämnat, nu väntar vi bara på svaren(negativa, ännu mer förhoppningsvis!).

Å s¨åag har prata med dagis om lite som tyngt mej å kan återigen konstatera att de är underbara på Leo's avdelning å att de verkligen gör allt för min lille kille där, å att de förstår både honom å mej!

Det är helt galet hur djupa spår Viggo's första dagis-tid satt i mej, när det kommer till att trigga oro.

Skillnaden mot då å nu är att jag står på mej å att personalen är mer än villiga att ha en öppen dialog. :)

Solen strålar å värmer ute å det kan mycket väl va den som bidrar till min positiva syn denna torsdag. :D

Bara barnkalaset kvar nu, sen bör lugnet lägga sej i ett par dagar åtminstone. :D

Nu ska jag koncentrera mej helhjärtat på Agda-93-års måltidssituation, den väldigt roliga individuella uppgiften i nya kursen. :D

Kram på er!   

Bloggservern buggade å Martin kollar på ytterligare ett skitprogram i linje med hans fruktansvärda tv-smak nämligen "Svenska Rivieran"

Dessutom somnade han halvvägs, men tror ni jag bytte kanal för det? :)

Snacka om uttråkat läge eller vad? :D

Har ägnat min timme i radiotystnad åt att leta efter den perfekta lilla klockan.

Typ väckarklocka i pastellfärg, lite retro liksom, men små silver kulor till fötter...

Jag har dock inte funnit nått ditåt alls än.

Synd.

Annars har jag ju jobbat i dag.

Fått lite uträttat tycker jag, men det är nog ändå mitt största stressmoment just nu, det här med att jag är på jobbet mer sällan.

Annars känns det där tiodagars-passet inte så jobbigt ännu faktiskt.

2 down å 7 to go liksom. :)

Får göra det bästa av läget helt enkelt. :D

Men jag skulle ljuga om jag sa att jag inte längtar till April å Maj, då jag bara ska ägna mej åt praktik(utan en massa uppgifter med från skolan hoppas jag..).

Viggo hade en kompis med sej hem från dagis å eftermiddagen å kvällen fortsatte i ett lugnt tempo.

På dagis har det dessutom bestämts att om Leo inte blir förvirrad av det ska han bara äta lunch på sin avdelning å övriga mål på mellanavdelningen där han faktiskt håller till mest även fast där är fulltecknat med barn.

Hurra till det. Även om det inte funkar, är det det yttersta beviset på att de inte ignorerar mej, eller framför allt Leo. :)

Nu dog tv:n här också, precis när Svenska Hollywood-fruar började....

Ooooh så synd. Eller inte..? :P

Martin har inte ens märkt nått, utan snarkar vidare... Sittande?

Vad ska man säga?

Ännu en vanlig dag i det Arvidssonska hemmet. :D

Ska bara vänta in tvättmaskinen, sen går jag å lägger mej.

I morron fylls dagen med sista plugg-rycket i läkemedelskursen, på måndag startar vi nämligen organisation å ledarskap. :D

Hoppas det bara blir lite sammanfattning å så över tills fredag, så jag hinner klart innan deadline. :D

Kram på er. :)

Har slagit mej ner vid datorn med min kaffe kopp å skolböckerna.

Laddar inför å sätta i gång att skriva samt att ringa till Geriatrik-mottagningen i Kristianstad.

Fråga kan man ju alltid. Eller hur? :D

Det kändes sorgligt när jag körde hem efter att ha lämnat barnen i dag.

Inte för att de inte ville dit eller var ledsna eller så, men för att jag kan inte förtränga känslan av att Leo är för stor för att gå kvar på den "lilla avdelningen".

Jag menar inte att han skulle va före i utvecklingen på nått vis eller så, men de övriga barnen känns ljusår yngre än min 2½ åring.

Jag kan inte gör nått mer än att acceptera, men som sagt, det känns i själen, framför allt för jag vet hur mycket Leo tyckter om speciellt en av de pojkar som fick flytta till nästa avdelning. :(

Nu är det full fokus på läkemedel här en stund, sen får jag nog ägna ett par minuter åt att skyffla lite i det fallfärdiga hemmet. :D

Hörs om en stund!

Har fått en finne å medföljande eksem på näsan.

Intressant va? :P

Glasögonen skaver.

Där av ett stort plåster mitt i ansiktet. :D

Ligger här på soffan å är besviken.

På grund av platsbrist får inte Leo byta avdelning på dagis tillsammans med sina kompisar. Han blir ensam kvar tillsammans med en tvååring till å resten av barnen är mindre.

Varför händer alltid det här oss?

Inget jag kan påverka, är det fullt så är det fullt, men jag kan erkänna att jag retar i hjäl mej på det faktum att majoriteten av de barn som fyller avdelningen där Leo inte får plats egentligen inte behöver gå på förskolan. :(

Jag litar på att pedagogerna kommer göra allt vad de kan för å se min son å möta honom på hans nivå, å det här är inte i närheten av hur det kändes när Viggo inte belv uppflyttad förra året, men det känns ändå inte helt rätt i hjärtat. :(

Bok hämtad, kaffet upphällt å open office nerladdat.

Skolbänken, here I come. :)

Det gick som en dans å lämna grabbarna, Viggo började bygga järnväg på stört å Leo vinkade Hejdå som ingenting.

Så så skönt å kunna gå därifrån å känna att de trivs å är tillfreds med situationen.

Själv ska jag då ge mej i kast med å läsa in mej på ett häfte å ett kapitel om Psykologiskt åldrande å skriva en reflektion.

Snacka om luddig uppgift...?

Jag får gå på chans helt enkelt å hoppas jag får med det lärarna önskar. :D

När jag var på plats i skolan för å hämta boken kände jag verkligen att jag gör rätt som väljer att läsa, både den här kursen å utbildningen i Växjö.

Jag älskar att lära mej nya saker å att utvecklas. Det är liksom sån jag är. :D 

Hur det ska lösas rent praktiskt, det hoppas jag få svar på inom det närmsta. :)

Såklart skulle jag även behöva lite nya grejer för å underlätta, men det får vänta till ett senare skede. :D

Datorväska, en bra penna å microsoft office.

Nu ska jag sätta fart. :D

Ironiskt nog sov båda barnen längre än på flera veckor i dag.

Leo fick jag till å med väcka, för även fast han sov en vända hos mej mellan halv fem  å tio över sex så snusande han så gott i sin egen säng vid sju när klockan ringde.

Typiskt eller vad? :D

Jag har drömt en massa stress drömmar, ni vet när man glömmer dyka upp eller kommer för sent till saker, men jag hade inga som helst problem å somna i går.

Fakum är att jag blunade till nånstans under 300 meter hinder å när jag sen vaknade till såg jag Usain Bolt hoppa omkring med en Jamicansk flagga. :)

Jojjomen, jag missade det jag ville se, men det är ju inte hela världen. :D

Vi hörs senare, framförallt om jag kör fast i de där uppgifterna å behöver pausa. :D

Kram å hej!