Jahapp.

Ingen make i sikte å dags att lägga sej.

Jag är verkligen inte van vid att Martin är ute å svirar å känner mej allt lite tveksam på hurvida jag kommer kunna somna.

Ångrar djupt att jag inte lät Viggo somna i vår säng i kväll...

Så vad hittar man på annars när man är festival-änka?

Läser recept, surfar å tar ett kvällssnack med grannen. :)

Barnen sover så lugnt å gott efter en dag full med lek, å det värker allt lite hjärtat vid tanken på att jag kommer ha noll å ingen tid tillsammans med dem förrän det är dags för semester(8 jobbpass å 4 skoldagar å 3 ynka lediga dagar innan semestern, som börjar om 16 dagar)

Lika bra att sminka av sej, skicka ett avstämnings sms till Martin, skriva en lapp till honom om morrondagen(han har stressat i dag, å har säkerligen noll koll på att Viggo ska på maskerad å vara utklädd till batman å ha med sej det jag införskaffat som paket. :P) å krypa ner.

Har 10 timmars jobb att avverka under morrondagen, å då känns det som en klar fördel i fall man fått lite sömn i allafall.

Håller tummarna för en fluglös natt, å att jag kanske, kanske har vant mej vid de numera vita sovrusväggarn å inte blir bländad när solen går upp vid fyratiden... :)

Kram å gonatt på er! :)

Nybakat bröd.

I miss u. :P

Har precis läst i min senast inköpta(eller ja, den damp ner i brevlådan. :P) tidning å drömt mej bort bland recept på rågbröd å spännande småkakor.

Tanken som slår mej är hur mycket jag saknar det.

Att baka.

Jag har gjort det mer eller mindre hela mitt vuxna liv, älskat det mer å mer å blivit bättre å bättre på att lyckas.

Det har varit min meditation å hobby, med eller utan barnen vid min sida.

Sen jag började jobba efter föräldraledigheten å den lediga tiden minskade hann jag naturligtvis inte baka så mycket längre å sen när Martin fick sin diagnos la jag nästan av helt.

Visst, vi är fortfarande tre andra i familjen som inte är glutenintoleranta, men det är ändå inte lika kul när jag inte kan dela min hobby med min äkta hälft.

Självklart kan jag baka glutenfritt, å det gör jag också, men själva glädje-känslan bakandet gav vill sej liksom inte.

Jag är glad å tacksam att det inte var något värre som fick min make att må så dåligt, men ibland känns det för min del,rent egoistiskt som att det var något av det värsta som kunde hända...

Sorgligt kan man tycka, men jag anpassar mej ännu...

Det är 23 grader på altanen fortfarande! :)
Stannar här ute tills myggen blir för många. :)
Med tidningar å datorn ska jag nog lyckas underhålla mej trots att mannen inte är hemma. :)

Det sliter att leka med mormorn hela dagen! :)

Är hemma å vänder.

Duchar å byter om efter jobbet.

Ska strax hasta vidare upp till föräldrarna där mina småpojkar befinner sej medan den stora är i Norje å går på rockfestival. :)

Har jobbat heldag å jag tycker det flyter på helt okej nu.

Mycket nytt såklart, men det tar sej. :D

Det har varit högsommar här nu i dagarna 2 å jag hoppas det håller i sej.

Pojkarna å mormorn hade varit vid Långasjön å premiärdoppat i eftermiddag å jag är mer än avis.

Vill med bada ju! :P

Hoppas ni får en fin fredagskväll, vi hörs förståss senare, jag måste ju roa mej med nått när barnen somnat å mannen är ute å svirar. :)

Kram å hej!

Familjen är ledig men jag har gett mej i väg på cyklen för att spendera dagen på jobbet! :)

Känns ändå helt okej, det är ju fredag! :)
Ha en bra dag! ;)