Kommer fram till jobbet å inser att jag GLÖMT att sminka mej..?!
Hur gick det till?

Jaja, är åtminstone nyduschad! :)

De allra flesta dagar å vid de allra flesta tillfällen är jag så himla glad å nöjd att jag bor där jag bor.

I vårt hus i Asarum, utanför en småstad som för det mesta duger gott åt mej.

Men vid ett fåtal tillfällen skulle det innebära stora fördelar att bo i en större stad.

När man vill gå ut å äta lite gott på resturang till exempel, då är utbudet här skrämmande klent.

Eller när man behöver en specialiserad praktikplats, då hade jag gärna bort på en ort med ett stort sjukhus eller med privata huvudmän inom omsorgen.

Eller som nu, när jag fått för mej att jag skulle vilja gå i terapi, helst KBT.

Jag hittar faktiskt en aktör inom just KBT, men jag kan ju bara misstänka hur lång kötid de har å hur hutlösa summor de kan ta ut för terapi som de är ensamma om att bedriva.

Jag ska dock göra ett försöka å forska i det hela, för det hade varit himla skönt att testa å "prata" med någon utomstående å få verktygen att jobba med mej själv...

Har nån testat terapi, både KBT eller nått annat?

Vad tycker ni?

*klickeliklick*

Köpte mej precis nya lampskärmar till vardagsrummet.

Från Watt & veke via Campadre.

Det blev inget med dröm-praktiken.

De var bara intresserade av elever inom sjukvård dvs sköterskor.

Besviken, men ändå ganska beredd får jag försöka med hemsjukvården också.

Tror de redan har andra inbokade de också å vad ska jag då bli av? :(

Har ont i huvudet å känner mej allmänt ofokuserad å trött.

Blir ganska urlakad efter tredagars intensiv skola å bilande fram å tillbaka.

Försöker skriva mina uppgifter men tankarna vandrar bara runt kring diverse orosmoment.

Det är mycket i mitt liv som är kaos just nu känner jag.

Å jag hade behövt pausa länge, länge från det mesta om jag ska bli helt i fas igen.

Nu funkar ju inte sånt i verkligheten tyvärr, så jag får kämpa vidare. :D

Har tagit en ipren å försöker ladda om inför jobb.

Hej hå, pepp pepp! :)

Jag gjorde det!

Vågade trotsa mej själv å leta mej utanför min safety box.

Har kontaktat en potentiell LIA-plats, utanför mitt vanliga område å utanför mina hemtrakter å väntar på svar.

Håll tummarna för att det gå vägen. Å för att jag får ett snabbt besked.

Har huvudvärk av anspänningen, men är faktiskt en smula stolt att jag vågade se möjligheten i det hela å inte bara en massa praktiska hinder.

Blir en aningens svårt att fokusera på pluggandet nu, men ett par begrepp förklaring ska jag nog mäkta med. :D

Så var det med det.

Back to work nu! :D

Har slagit mej ner vid datorn med min kaffe kopp å skolböckerna.

Laddar inför å sätta i gång att skriva samt att ringa till Geriatrik-mottagningen i Kristianstad.

Fråga kan man ju alltid. Eller hur? :D

Det kändes sorgligt när jag körde hem efter att ha lämnat barnen i dag.

Inte för att de inte ville dit eller var ledsna eller så, men för att jag kan inte förtränga känslan av att Leo är för stor för att gå kvar på den "lilla avdelningen".

Jag menar inte att han skulle va före i utvecklingen på nått vis eller så, men de övriga barnen känns ljusår yngre än min 2½ åring.

Jag kan inte gör nått mer än att acceptera, men som sagt, det känns i själen, framför allt för jag vet hur mycket Leo tyckter om speciellt en av de pojkar som fick flytta till nästa avdelning. :(

Nu är det full fokus på läkemedel här en stund, sen får jag nog ägna ett par minuter åt att skyffla lite i det fallfärdiga hemmet. :D

Hörs om en stund!