Vet ni en sak..?

Vilken j*vla tur att jag bara jobbar deltid.(inte när lika kul när lönen kommer.).

Tänk om jag jobbat sju till fyra varje dag som Martin...?

Vilken trött familj vi varit då. Vi som är trötta nu liksom.

Det är så värt att jobba helg när man bara behöver väcka sina barn två gånger per vecka å kan hämta dem vid tretiden.

Jag börjar tidigt i morron igen men sen är jag tredagarsledig. :D

Älskar mitt jobb som ni vet, å nu är det verkligen roligt, men åååå tre lediga dagar, det sitter fint. :)

Känner mej som en trött trasa i kväll.

Martin ser CL(barcelona, ingen risk att någon av oss somnar då, för då svärs det å gormas vill jag lova!) å jag tror jag sover bort resten av kvällen.

Känner mej oinspirerad som tusan.

Inte ens mat lyckas jag planera.

Tre rätters på lördag, lutar åt grillat som huvudrätt åtminstone.

På fredag ska jag(seröst alltså) fira bloggens femårsdag, men med vad? :)

Suck.

I morron är en bättre dag.

Lite av en fredag för vår del. :D

Kram å gonatt!

Måste jag lipa av mej lite.

Den här envisa pappabesattheten min stora son lider av(eller jag, det är mest jag som lider!) tar knäcken på mej vissa dagar. Viggo har alltid föredragit Martin framför mej, det blev värre sen Leo föddes å under året vi var hemma tillsammans.

Jag trodde i min enfald att det skulle bli bättre när jag också börjat jobba å han fick sakna mej också lite. Ha, det kunde jag ju tro, det är snarare värre än nånsin. Detta eviga tjat om pappa.

Jag ofrrar allt å lite till för att mina barn ska få allt, å vad får jag för det liksom? Frågan: hur länge är det tills pappa kommer, ställd tiotusen gånger på en dag...?

Jag vet att jag är hans mamma, han älskar mej också att jag älskar honom villkorslöst oavsett, men det sårar att hela tiden bli dissad å å aldrig va den som kommer först...

Jag vet inte vad jag ska göra längre, det blir så lätt att ta ett steg tillbaka å låta de där två göra allt i hop. Men nånstans i mej känns det så fel, som att jag inte kämpar för min rätt till Viggo liksom. Finaste finaste Viggo.

Om nån kunde ge mej mer tid ensam med honom kanske det hade gjort skillnad?

Jobbat, hämtat barn, besökt Porsvägen.

Druckit kaffe, blivit fattig träffat vänner.

Vandrat hem, svettats å kämpat mot sovande barn.

Koka gröt till kvällsmat, bada barn, önska mej en ny bil.

Välkomna man å skrotbil hem.

Lägga barn.

Fixa nått ätbart.

Svimma i soffan..?

Jomen, jag lever, har lite annat å göra än å blogga bara... :D