DETTA hade varit så kul... :)

Jag hade smink-sällskap i morse. :P

Jag vet att jag låter extremt negativ nu förtiden, det är egentligen jäkligt synd.

För visst, jag känner mej klart inte på topp, men jag gnäller liksom av mej här å orkar inte förmedla så mycket glädje at the moment.

Jag knaprar ju fortfarande två olika sorters tabletter för mitt öra, å det verkar inte bättre än att jag får varenda biverkning dessa kan ge.

Muntorrhet, illamåendeå aptitlöshet.

Å sömnrubbningar?!

I natt hette själva sömnsvårgheten Leo, men i mellan hans hungerryck(han skulle nog äta i fatt för allt han förlorat i natt., :P) har jag drömt mardrömmar å snurrat varv på varv i sängen å det var inte första natten.

Ganska komiskt egentligen, de mindre vanliga biverkningarna får jag, men ingen verkan what so ever...?! :)

Jag har jobba långdag i dag.

Ända till fyra.

Inget jag är van vid(jag är inte ens van å jobba alls längre), så jag är trött som tusan i kväll.

Det är dock torsdag å Unforgettable så jag ska stanna upp, men det finns en viss risk att jag snarkar i fatt med Martin i kväll. :)

I morron är jag ledig enligt schema igen så jag slipper vabba.

Å på lördag, då har jag tagit semester så mannen kan åka till Tyskland å handla drycker. :)

Två hemmadagar till väntar nu då alltså.

Tre för barnen.

Som jag hoppas att det ska räcka.

Så jag slipper oroa mej mer.

Över sjukor å över hur barnen ska ta hela komma-tillbaka-efter-århundradets-längsta-sjukperiod-situationen.

Nu ger jag mej.

Jag låter sjukt negativ hur jag än försöker.

Livet är hårt mot mej just nu.

Men jag är hoppfull å så så lycklig över vad jag har.

Det svär jag på.

Hur var det nu? Har det gått två veckor sen den 1 mars?

Jag är riktigt trött på å vänta... 

Det var riktigt roligt å jobba i dag.

Å skönt, för jag har kunnat koppla bort oron över Viggo lite i vissa stunder åtminstone.

Fick ett mms av Martin med en spindelmannen-utklädd pojke, så jag kände mej ändå ganska trygg med att det går åt rätt håll.

När jag kom hem strax efter fyra var jag inte längre lika säker.

Köttfärsen Martin hade lagat till visade sej va dålig så det fick efter Viggos önskemål bli pizza.

När maten var hämtad total vägrade han å äta.

Å ni som vet vår mat-historia med det barnet kanske kan räkna ut hur tufft det är för mej å hantera.

Han drack en drickyoggi å gick å la sej med ont i magen.

Dessutom tempade han 38.5

Jag panikringde 1177, för magvärk å feber, det känns allt annat än bra.

På sjukvårdsrådgivningen blev jag ifrågasatt varför vi inte sökt sjukvård innan jourtid å sen hänvisad till akuten om det blev värre i magen.

Då började faktiskt Viggo piggna till. Vi lekte hela familjen i sängen en stund.

Supermysigt, Viggo var glad å pratade på å Leo, han har all energi i världen nu förtiden. :)

Ungefär samtidigt som jag ringde 1177 fick jag ont i magen å för å va helt ärligt kämpar jag fortfarande emot en panikattack.

Å alla dessa papper till försäkringskassan som ska bli rätt.

Fick ett kompletteringskrav från dem angående när barnen var sjuka sist, uppgifter som skulle uppdateras.

Hoppas jag får allt rätt så jag slipper gå miste om ersättning å få pengaångest med ovanpå jobbstressen(som på nått vis kommit i fatt mej. :()

Nu har jag bara ett ord till å säga om barnens sjukdomar.

Ö-v-e-r-j-ä-v-l-i-g-t!

Jag blir snart sjuk av oron.