För det första:

Ibland kan jag känna sej ensam.

Men det är en ytterst kortvarig känsla allt som oftast.

För vad jag har många fina människor runt omkring mej.

Så många som vill hjälpa å stötta å som ger mej så mycket kärlek.

Familj å vänner men även ni, mina cybervänner. :)

Här på bloggen å på Facebook har jag haft ett enormt stöd nu under de här tuffa dagarna.

Det finns somliga(martin å gustav) som påstår att fb-vänner inte är riktiga vänner, men jag vill påstå att de har jävligt fel! :D

För det andra:

Jag tror det har börjat vända nu.

Leo är orolig å stimmig men den envisa febern har äntligen gett med sej!

Han har ätit lite till å jag upplever inte längre att kopporna ökar!

Hoppas, hoppas det är så.

Att det vänder i morron så vi kan börja leva igen.

Å framför allt så jag får umgås å ge kärlek åt mitt stora friska barn också.

Att lämna bort honom som jag gjort i dag, för att jag inte orkar eller kan underhålla honom, det har bara hänt en gång innan å då är han ändå tre år gammal...

Jag har längtat å grämt mej hela dagen även fast jag vet att han har haft så mycket roligare hos farmor än hos oss i sjukstugan!

Nu ska jag krypa ner i sängen, Martin ska sova hos Leo så jag ser fram emot sömn.

Jag kommer säkerligen vakna å va upp å stimma jag med, men tanken är skön i allafall. :D

Tack igen!

Vi är kvar i sängen, Leo sover igen å jag har bytt från Leilas mat till Leila bakar i dvd:n. :)

Har fått i lillgrabben 100 ml välling å 2 majskrokar, inte mycket men bättre än inget.

Det blir ingen barnklinik som det ser ut nu utan jag ska fortsätta med dubbla alvedon suppar å varva dem med flytande ipren för en både starkare smärtlindring å febernedsättning.

Jag hoppas han håller på å sova sej frisk.

Kopporna ger sej dock inte än utan benen håller på å fyllas de med nu. :S

Viggo att å klappade Leo's hand innan å sa : stackars dej lilla vän. jag älskar dej lilla pricken.   

Mitt hem håller på å förfalla ånär Martin kommer hem ska jag banne mej damma lite i allafall.

Ska till Apoteket å bunkra med.

Tanken var att jag redan om i går skulle gjort köttgryta på högrev i lergrytan, men det verkar inte bli av i dag heller.

Köpte färsk pasta i söndags kanse orkar jag hittar på nått kul med den men det lutar åt nån form av hämtmat eller varma mackor eller omelett bara..

Jag lär ju inte bli piggare, hur gärna jag än vill..!

Är stationerad i sängen med Leo i famnen. Han har sovit hela förmiddagen å inte fått i sej mer än 100 ml välling nu. Jag borde passa på å vila men är för upprörd för det. :( Har pratat med barnmottagningen, som ordinerade Ipren regelbundet å som skulle ringa tillbaka vid ett å kolla läget... Det gör så ont i mej att se min älskade minsting så illa däran. :( Men det som gör allra ondast är att inte ha tid med Viggo... Han har åkt till farmor för å leka med Hanna. Tur det finns back up, men fan vad jag längtar efter ungen! Att jag lider av grov sömnbrist bidrar till förstärkning av varenda känsla så det mesta känns ganska mycket skit just nu..

Leo har äntligen somnat... Han ligger i mitt knä å jag vågar inte röra mej å än mindre försöka lägga ner honom. Har legat på golvet i Leos rum i natt. Det har tyvärr inte inneburit nån mer sömn för nån av oss. :( Vi har trängts på en 90 centimeters madrass å Leo har bara gråtit, klättrat å lidit. :( Han har haft skyhög feber även i natt å i dag... Det absolut värsta är att sen fyra i natt har jag inte fått i honom nått alls, inte vatten, inte välling...Han har koppor långt ner i halsen å bara klöks! :( Viggo är redan rastlös här å jag rädd att det kommer bli en ruggigt lång dag...