Direktlänk till inlägg 9 november 2010
När vi satt å åt frukost vände sej Viggo mot mej, klappade på min arm i ett par sekunder för att lika snabbt vända sej tillbaka till sina flingor. Vet inte varför han stannade upp sådär för att utföra denna till synes obetydliga gest, men det gjorde mej alldeles tårögd! När jag sedan satte mej på huk å hälsade på Leo som suttit tyst i babysittern hela frukosten å han ger mej välrldens största leende då grät jag faktiskt en skvätt. <3 Mina underbara pojkar! Vad vore livet utan dem?! :)
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 | |||
8 | 9 | 10 | 11 | 12 | 13 | 14 | |||
15 | 16 | 17 | 18 | 19 | 20 | 21 | |||
22 | 23 | 24 | 25 | 26 | 27 | 28 | |||
29 | 30 | ||||||||
|