Direktlänk till inlägg 8 november 2010
Jag vet.
Jag borde slappna av å njuta av mina barn.
Av deras barndom å vår tid tillsammans.
Å jag gör det, allt vad jag kan.
Men vissa dagar kommer stressen, pressen å oron över mej.
Sånna dagar som denna.
Då jag känner mej hösttrött å sårbar.
Å framförallt ledsen.
Det känns som jag inte gjort annat än så skällt, tjatat, hotat å mutat i dag. :(
Viggo har testat, bråkat å surat.
Så tråkigt så jag finner inte ord.
Jag vill ha tillbaka min pojke.
Min glada, pigga pojke!
Hoppas att han inte tänker ha det humöret för alltid å att det mest beror (som jag inbillar mej) på trots å således är en fas...
I dag har det gått ut över Leos ätande.
Viggo vill ha uppmärksamhet å har kommit på diverse sätt att avbryta Leo när han äter.
Svårt å komma på nått bra vis att bemöta det, men jag fortsätter.
Jag tänker inte ge upp amningen i första taget(som ni vet :D) så jag fortsätter kämpa!. :)
Leo äter inte alls ofta längre(i allafall inte om han inte bli avbruten...) å går upp en massa ändå. :)
Rent intellektuellt vet jag att jag räcker till åt bägge å mitt dåliga samvete spökar inte alls så mycket som det gjort tidigare.
Men som sagt vissa dagar är jag svag.
I dag är en sådan dag...
Men i morron är en annan... :D
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 | |||
8 | 9 | 10 | 11 | 12 | 13 | 14 | |||
15 | 16 | 17 | 18 | 19 | 20 | 21 | |||
22 | 23 | 24 | 25 | 26 | 27 | 28 | |||
29 | 30 | ||||||||
|