I går fick jag hem Per senaste kokbok.

Morberg grillar.

Underbar.

Kan läsas enbart för nöje skull, men recepten är inte fy skam de heller å jag ska så fort jag får tillfälle prova både ett å två stycken. :D

Har även fått bekräftat att denna är skickad. :D

Vardagsglädje å vardagslyx till en sliten mamma. :D

Ingen kan göra mej så galen som Viggo, han kan verkligen reta gallfeber på mej vissa gånger.

Lika fort säger han eller gör något som får mej att inse varför jag så gärna ville ha barn.

Detta lilla blonda yrväder ger mej så mycket mera glädje å lycka än jag ens kunnat föreställa mej!

Är det inte fantastiskt?

Att en sån liten varelse kan framkalla så mångakänslor hos två vuxna människor( å kanske ännu fler...)?

Att få ge Viggo ett syskon å få uppleva denna kärlek en andra gång känns som en större gåva en allt annat på jorden!

Denna arbetsdagen har varit ljuvlig

Är så nöjd, har sjungt allsång å varit ute, precis som det ska funka inom vården.

Vårdtagare som njuter för fulla muggar å glad personal!

Tyvärr blev jag ganska illa behandlad av bokningen efter missförstånder, men det får det va värt, eftersom jag fick var där jag trivs i allafall en dag till!

Å chefen där sa till å med år mej att bokningen inte borde skälla på mej. :D

Hon å personalen gillar mej i allafall. :)

Trots allt får det mej ännu mera att lacka ur på bokningen å framför allt på attityden på hon som svarar i telefon för det mesta. Ingen lyhördhet för fem öre!'

Usch å blä, jag vill ha ett eget jobb!

Viggo verkar vara tillbaka till sitt vanliga harmoniska jag.

Han sover på nätterna å är pratsam å glad.

Bara två grejer som fortfarande gnager.

För det första tar det en hel j*vla evighet att somna honom nu igen.

Så drygt när kroppen börjar bli lidanade av graviditeten, sitta där på golvet å bli uppretad var igen höjdare innan, men nu går det knappt, redan.

Bekymmer nummer två handlar på kläder.

Varje moment som innefattar nån form av påklädning är en plåga.

Det skriks å sparkas å springs i väg.

Framför allt blir det extra jobb på morronen.

Har haft tur att Martin har varit  i Norje å jobbat ett litet tag, för att ta på kläder på ett sprattlande barn klarar min kropp inte speciellt bra det heller.

From å med i morron är det dock slut på det roliga.

Martin ska till Åhus igen.

Det känns piss rent ut sagt.

Han åker tidigare å kommer hem senare.

Vissa dar hinner han knappt hem innan träningar, matcher å annat livsviktigt kallar.

Kalla mej gärna bitter, men just nu känner jag mej ensam å trött.

Jobbet tar all energi, jag är långt i från den mamma å sambo jag önskar vara. Min glädje är väck, borta. Jag känner mej tömd.

Hade velat hitta på nått. Bara jag. Nått annat än å jobba.

Men vad? Jag vill ju samtidigt spendera all ledig tid i hop med min familj.

Tiden går för fort å Viggo blir bara större.

En tid som aldrig mera kommer igen.

Nu var det inte alls ett depp-inlägg jag siktade på att skriva när jag började, döpte det ju till å med till En bättre dag, men tyvärr slutade det så.

Är hemma själv så jag ska snart kompensera er med nått roligare...

Skönt att få detta ur mej.