Direktlänk till inlägg 28 februari 2010
Ni som följt med i bloggen ända sen Viggo föddes vet vilket h*lvete(rent ut sagt) vi periodvis har haft med hans ätande.
Till er andra kan jag meddela att jag kämpade i nästan två månader innan det funkade å amma.
Flaska tog han aldrig å när vi skulle börja med smakisar var det bara en plåga.
Han spottande å fräste å skrek.
När han var sex månader var det ända som dög(förutom att ammas) banangröt.
Strax där efter fattade vi beslutet att lägga ner amningen helt.
Varenda matning slutade i tårar för någon, om det inte serverades gröt eller potatis å spätta på burk.
Ni ser kanske mönstret?
Såhär håller vi fortfarande på.
Nu har vi en tvååring som nästan uteslutande lever på Korvstroganoff å makaroner.
Eventuellt går det bra med annan pasta å kanske köttfärssås.
Å macka å yoggi.
Övrigt spottas fortfarande ut.
Potatis å grönsaker är det inte tal om.
Vi har fösökt oss på olika metoder, men det som funkat bäst å som vi håller oss till nu är att vi (en ledig dag) serverar nått vi vet att Viggo äter till lunch å sen vid middag får han äta bäst han vill.
Försöker få honom att smaka, men vi tvingar inte i honom nått.
På detta viset vet vi i allafall att han fått i sej ett mål under dagen.
De dagar lunchen intas på dagis är heller inget bekymmer.
Där äter den lilla rackaren allt.
Bristen med detta system är ju att tyvärr äter vi sent de flesta å Viggo hinner både bli för trött för att orka testa ny mat å dessutom äter han oftast nada å ingenting å vaknar sen superhungrig på natten.
Inget idealiskt alltså, men om vi serverar nått annat alternativ så "ger vi oss" ju.
Det är ju ganska uppenbart att detta matbeteende bara riktas mot oss i familjen. eftersom han äter på dagis.
De ända råd man får från andra är att barn inte svälter sej å att han kommer äta det som serveras bara han vet att han inte får nått annat osv.
Men nej, jag tror inte på det.
Vi har varit stenhårda vid middagen nu i många månadet, å det ända det har resulterat i är störd nattsömn för oss alla tre.
Nu är det nog inte så att Viggo svälter.
Visst han är ett smalt barn, men undernärd, nej.
Men det är ändå tufft det här, vad man än gör blir det nått galet å det finns inget som får folk på restauranger eller på kalas att titta så mycket snett som ett barn som ratar maten.
Gissar på att vi är långt i från ensamma om att ha ett kräset barn å att det nån gång kommer vända.
Men just nu är det så frustrerande att inte komma någonstans med problemet.
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 | |||
8 | 9 | 10 | 11 | 12 | 13 | 14 | |||
15 | 16 | 17 | 18 | 19 | 20 | 21 | |||
22 | 23 | 24 | 25 | 26 | 27 | 28 | |||
|