Härom dagen blev en av mina grannar hämtad av ambulans.(inget allvarligare, hon gick själv till bilen)

Halva grannskapet var ute på gården och jag följde dramat från min balkong.

När mannen till den lilla tanten som var dålig kom ut på gården tittade alla bort, utom en som gick fram och frågade hur det var. Han är ursprungligen från något annat land än sverige. Det fick mej att börja fundera, är det typiskt svenskt att fega ur..? vara rädd för att säga fel..? fly från svåra situationer..?

Jag tror nästan det, civilkurrage och mod är nästan en bristvara hos oss svenskar, varför??! 

Kan inte erinra mej att man i skolan lärde sej att offra sej själv och trotsa sina rädslor för att hjälpa andra, eller har jag fel??! Tycker det snarare känns tvärtom. Är det inrutat i vårt narturliga arv att aldrig lägga oss i..??! Inte ens när det gäller att hjälpa eller stötta någon??! Föstår det inte... Påstår dock inte att jag själv är speciellt modig, men jag vet att om jag ser någon ramla på stan, någon jag känner drabbas av dödsfall eller liknade eller om någon gör något jag tycker är orätt kan jag inte bara dra mej undan och va tyst!

Hoppas att jag i framtiden lyckas lära mina barn att stå upp för andra på samma sätt som man står uppför sej själv... och att vi kan lära oss och anamma att inte skämmas för att vi vill hjälpa någon...

När och om jag blir så gammal attjag inte längre kan ta hand om mej själv och behöver flytta till ett äldreboende kommer här en liten lista på hur jag vill ha det.

Jag vill...

-duscha varje dag!

- bli sminkad dagligen.

- aldrig tvätta ansiktet med tvål, bara riktiga produkter.

- få mina ben rakade minst en gång i veckan.

- aldrig behöva sova i varma, skrynkliga nattlinnen, vill sova naken.

- aldrig blir väckt på nätterna.

- äta frallor till frukost, tidigast kl. 10.

- ha möjlighet att se det jag vill på tv eller dvd och lyssna på musik.

- ha ett husdjur, helst katt.

- aldrig behöva gå å lägga mej kl. 19.

- ha möjlighet att vara utomhus när jag önskar.

- ha en egen telefon och få hjälp med att sicka sms om det behövs.

- att martin skall få sova hos mej om han vill.

- aldrig bli förd bakom ljuset, bli undanhålld sanningen eller att någon skall ljuga för mej!

-ALDRIG, ALDRIG behöva leva på sondmat!

Med den här listan menar jag inte att de som i dag bor på särskilt boende och inte har det bra eller att de inte har möjlighet till någon av mina önskningar. Jag och alla andra i min ålder tillhör en helt annan generation och har därför helt logiskt andra önskemål och visioner :)

Det är aldrig roligt att behöva tänka på sin egen odödlighet, men om något skulle hända mej innan jag har nått min ålderdom vill jag donera mina organ till någon som behöver dem(eller till forskning med för den delen). Anmäl er till donationsregistret ni med, om inte annat för att bespara era närmaste att behöva fatta det beslutet åt er!

___________________________________________________

Förkylningen håller fortfarande mina öron och näsa i ett järngrepp, men jag känner att det börjar lätta lite. Har fortfarande lite svårt att andas, men jag skall försöka sitta på balkongen en stund i det fina vädret. Skulle vilja titta på Walk the line men det bär mej emot att sitta inne när solen skiner.. vi får se hur jag gör...

I kväll är det hemmamatch, Ringamåla- Gränums IF , ska nog dit och tampas med alla knott, martin skall nog inte spela(skadad :() men man vet aldrig. Mia ska antagligen med kolla så det kan bli skoj.

I dag ska jag äntligen få mitt sommar-schema, det är på tiden =)

Martin och jag i Hong-Kong, oktober 2006