När mina vänner vill ha någon som lyssnar och ger feed-back är det mej de kontaktar. Jag är jättebra på att ge olika vinklar på saker, stötta och säga vad jag tycker är rätt. Men om någon bara behöver någon som bara lyssnar är jag helt fel att anlita. Visst lyssnar jag, det är inte det som är problemet. Men när jag har lyssnat klart på något kan helt enkelt inte hålla tyst, jag måste säga vad jag tycker. Detta är en brist som jag är helt medveten om. Sen om det är en enbart negativ egenskap vågar jag inte svara på. Men jag tror samtidigt att de jag har valt och som har valt mej till sin närmaste vän, har gjort det p.g.a att jag alltid är villig att disskutera fram till en lösning =)

__________________________________________________

I helgen var jag på kusinträff med min svärfars släkt. Bland de andra gästerna fanns en tjej i min egen ålder som jag har träffat innan. Efter att har frågat mej vad jag "gör nu förtiden osv" säger hon "när ska du börja plugga då?" Mitt svar blev aldrig! Jag blir så extremt irriterad på personer som tror att alla vill ut å resa och sen plugga vidare innan "livet" börjar! Vem har bevis på att universitets studier och asienresor ger ett bättre liv? Man kan vara så gott som färdig utbildad efter gymnasiet och helt nöjd med tillvaron, eller?! Jag är helt nöjd med mitt yrkesval, men visst finns det andra yrken jag är sugen på, men jag vill inte plugga nu(mer än till undersköterska)  och varför skulle jag?